Ny skogsutställning vill bli arena för debatt
Skogen kan verkligen behöva lyftas på en neutral arena. Frågan om Tekniska museet lyckas med den balansakten återstår att se. Det skriver Anna Nilsson.
Skogen kan verkligen behöva lyftas på en neutral arena. Frågan om Tekniska museet lyckas med den balansakten återstår att se. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Tekniska museet på norra Djurgården i Stockholm öppnade i våras utställningen "Skogen".
Utgångspunkten känns lovvärd och efterlängtad, att på vetenskaplig grund skildra olika perspektiv av skogen som har blivit så laddad i den allmänna debatten. Som tidigare besökare på just en av Tekniska museets utställningar så hade jag kanske förväntat mig en genomgång av den fantastiska tekniska revolution som skogsbruket har genomgått under det senaste århundradet. Men istället möts jag av en sal med avbarkade, anonymiserade trädstammar i ett mystiskt midnattsblått dunkel, upplyst av en stor måne. Det går att fråga sig varför museet väljer att framställa skogen på just detta dystopiska sätt, och inte instrumentellt som exempelvis den fasta utställningen om svensk gruvindustri. Det finns inte heller någon tydlig vägledning i detta, förutom att ambitionen att vilja omfatta mycket, som i frågan "räcker skogen till allt"?. Kanske är syftet att besökarna ska lämnas i en mer i filosofisk frågeställning.
Enligt museets intendent så finns det flera anledningar till valet av gestaltning. De avbarkade träden ska "ge en känsla av en skog utan att vara det". Att det inte finns fakta om exempelvis vilka trädslag det rör sig om ska bero på att de "inte har kunnat återställa en blandskog men ändå velat spegla ett brett geografiskt område". I ett hörn står en stubbe som enligt informationsskylten är ungefär 95 år, men inte heller här står det något om trädslag. En praktisk aspekt ska vara att museet inte vill riskera att få in insekter under bark.
En överraskande positiv upplevelse var en komprimerad och väl sammanfattad berättelse om svensk skogshistoria från istiden fram till idag, uppläst i en skogskoja som både blir informativt och gemytligt för den som tar sig tid att lyssna i en kvart. Något som är enkelt att ta till sig är att det finns ett experimentellt rum där nya material som kan framställas från träråvara lyfts fram. Länge undrade jag om de privata skogsägarna nästan hade uteslutits, men jag hittade några representerade i videoformat.
Något som imponerar men som inte hör till själva utställningen är den nybyggda trähallen Wisedome, en klotformad byggnad av korslimmat trä.
Utställningen kommer att pågå under tre år, och under denna tid kommer en programserie att hållas som har som syfte att fördjupa frågor som utställningen väcker. Samtalen kommer att modereras av journalisten och den tidigare DN-medarbetaren Karin Bojs. På museets sajt beskrivs samtalsserien som att "flera olika aspekter på frågorna får plats". Det är en lovvärd ansats. Skogen kan verkligen behöva lyftas på en neutral arena. Frågan om Tekniska museet lyckas med den balansakten återstår att se.
Anna Nilsson