Den stora elefanten i rummet är såklart artskyddet och ersättningsfrågan kopplad till det. Varför gör regeringen det så komplicerat för sig i den nya skogsutredningen? Intrång i markanvändandet ska självklart ersättas. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Regeringen har tillsatt en ny skogspolitisk utredning.
Det kan inte vara en slump att direktiven presenterades precis innan det årliga arrangemanget "Skogens dag" på Grand Hôtel i Stockholm. Utredningen blev förstås det stora samtalsämnet när forskare, politiker, representanter från skogsindustrin såväl som intresseorganisationer med flera samlades för en dag i skogens tecken.
Utredningsdirektiven var väntade för vissa, oväntat konkreta för andra och en blandad besvikelse över det som inte togs med. Något som många såg som en positiv överraskning, åtminstone bland skogsägarleden, är valet av utredare. Uppdraget går till Göran Örlander, professor emeritus i skogsskötsel och senior rådgivare kopplad till skogsägarföreningen Södra. Hans utgångspunkt från regeringen är en jämn balans mellan målen för produktion och miljö.
Utredningen har ett antal konkreta förslag kopplad till sig. Tydligt produktionsinriktade, något som landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) betonade flera gånger under presskonferensen. Samhällsekonomisk effektivitet, skogen som en strategisk resurs och ökad skoglig tillväxt för tillgång på hållbar biomassa upprepades.
"Så länge vi har skogen, så länge vi brukar skogen, så har vi en hörnsten varpå vi kan bygga ett starkare Sverige", sa Peter Kullgren under sin programpunkt "En konkurrenskraftig skogspolitik" på Skogens dag.
Regeringen vill att utredaren ska titta närmare på att ersätta dagens anmälningsplikt före avverkning med ett annat system, exempelvis någon form av egenkontroll. Kritik från skogsägarhåll är ett det riskerar att lägga över för mycket ansvar på den enskilde skogsägaren och vilka rättsliga konsekvenserna i så fall kan bli. Risk för utarmning av den biologiska mångfalden, befarar miljörörelsen.
Men den stora elefanten i rummet är såklart artskyddet och ersättningsfrågan kopplad till det. Regeringen har valt att lägga frågan om nationell fridlysning i en egen, separat utredning. Det kan ses som en prioritering. Men risken är att dessa oerhört centrala frågor särskiljs, inte tas med i helheten och framför allt tar alldeles för lång tid. Varför gör regeringen det så komplicerat för sig? Intrång i markanvändandet ska självklart ersättas.
Utredningen ska även innehålla en översyn av den nationella skogspolitiken som ska uppdateras för att för att möta tuffare EU-lagkrav pådrivna av klimatåtgärder. EU har ingen gemensam skogspolitik men allt hårdare klimatkrav har snabbt fått ett stort inflytande. Regeringen verkar nu lämna ståndpunkten att skogen är en nationell kompetens, och vill ha en ny strategi och ett arbetssätt för att få med sig EUs institutioner och parlamentariker på Skogssveriges sida. Det behöver vara proaktivt och konkret.
