Många delar - men ingen helhet
De nya skogsutredningarna måste anpassas för att hänga ihop och inte minst fogas till lappverket från 30 års resa. Dessutom saknas komponenter. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Johnny Cash återvände till topplistorna med "One piece at a time”. Texten handlar om en bilarbetare i Detroit som monterar Cadillac vid det löpande bandet. Han drömmer om en egen lyxbil och börjar stjäla en bit i taget som monteras ihop hemma i garaget. Då han äntligen är klar, efter 25 år, bjuds frun på en åktur. Hon är måttligt imponerad och längs vägen skrattar åskådarna eftersom bilmodellen förändrats radikalt under åren. Den går att köra, även om det är på gränsen. Riktigt knepigt blir det när han ska förklara vilken årsmodell det är.
Bilbygget påminner om skogspolitiken. Den har byggts på med olika delar under 30 år och rör sig framåt, men bitarna harmoniserar allt sämre.
Med en ny skogsutredning är det lika bra att börja om från början och bygga en enhetlig årsmodell för färden mot framtiden.
Till årsskiftet levererades dessutom fyra nya komponenter för bygget. Först ut var "En hållbar bioekonomistrategi". Utredningens största förtjänst är faktiskt förslaget till handlingsplan med tydliga mätbara mål och avstämningar längs vägen. År 2040 ska exempelvis förädlingsvärdet ha ökat med 60 procent (200 miljarder kronor) och exportvärdet fördubblats.
Bioekonomi bygger på förnybara råvaror och skogen är en betydande del. Utredningen handlar mycket om flytande bränsle och tyvärr mindre om förädlade träprodukter. I vilket fall skulle den, med kompletteringar, kunna vara ledstjärna för skogspolitiken. Om man utgår från ett övergripande mål för bioekonomi är det "bara" att anpassa andra mål därefter.
Någon vecka därefter kom "Strategi för skötsel av formellt skyddade och avsatta skogar". Den behövs. De flesta reservat håller på att växa igen och naturvärden försvinner. Bristen med utredningen, från Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, är att den knappt nämner finansieringen. Budgeten för skötsel av reservat har närmast halverats. Det hänger inte ihop.
Några dagar därefter kom förslag om övergång till hyggesfritt skogsbruk i allmänhet och för Sveaskog i synnerhet. Märkligt nog nämns knappt nackdelarna för klimatet genom mindre inbindning av kol. Den sämre tillväxten finns däremot med i utredningen om ett produktionsmål. Det är en väsentlig grundbult i bygget. Tillväxten förutses kunna öka med en tredjedel till år 2100.
De nya utredningarna måste anpassas för att hänga ihop och inte minst fogas till lappverket från 30 års resa. Dessutom saknas komponenter. Däribland ett mätbart mål för biologisk mångfald.
Lösningen är knappast brandkårsutryckningar för att lösa delproblem. Det behövs ett enhetligt bygge för att lägga i en högre växel. Kanske under paraplyet av en vision för bioekonomi.
Pär Fornling