Det finns typer av jakt som inte är svår att motivera. När rovdjur fäller tamboskap har myndigheterna exempelvis möjlighet att besluta om skyddsjakt. Men licensjakten på lodjur är minst sagt svårmotiverad. Det skriver Rebecka Le Moine, riksdagsledamot för Miljöpartiet.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Lodjuren är enligt svenskarna det mest älskade vilda djuret vi har i Sverige. Lodjuret är skyggt, vackert och sällsynt. Jag känner många personer som drömmer om att se lodjur, och när någon mött den stora katten i det vilda, blir det en historia som berättas många gånger om. Känslan av vördnad finns i samtalen som rör lodjuren.
Det kan också förklara de många starka reaktionerna kring den omfattande lodjursjakten. Under förra årets jakt var nästan 13 000 jägare anmälda. 300 jägare kom från utlandet. Sammanlagt dödades drygt 200 lodjur, 14 procent av den svenska lodjursstammen. Av de dödade lodjuren var 41 knappt ett år gamla. Utomlands marknadsförs den svenska lodjursjakten med de vackra skinnen som jägaren kan få ta med sig hem.
Det finns typer av jakt som inte är svår att motivera. När rovdjur fäller tamboskap har myndigheterna exempelvis möjlighet att besluta om skyddsjakt. Men licensjakten på lodjur är minst sagt svårmotiverad.
Eftersom lodjuret är ett fridlyst och hotat djur som löper stor risk att dö ut i vilt tillstånd, enligt den svenska rödlistan, är en relevant fråga varför licensjakten bedrivs? Möjligheter till skyddsjakt finns redan, och omfattningen av licensjakten står inte i proportion till omfattningen av angreppen på tamdjur. Man kan också fråga sig om det är etiskt att bedriva jakt under lodjurens parningsperiod, vilket ytterligare försvårar lodjurens förökning.
På samma sätt som troféjägare kan köpa sig rätten till jakt av utrotade - och i normalt fall skyddade - arter i till exempel Afrika, kan utländska jägare köpa sig rätten att skjuta lodjur i Sverige. Och nu vill regeringen underlätta än mer för lodjursjakten. Nyligen riktade nämligen regeringen ett krav om att minska skyddet för lodjuret och uppmanade alla EU-länder att ställa sig bakom kravet.
När det gäller angrepp av lodjur på tamboskap finns många typer av lösningar och förslag på åtgärder för att motverka angrepp och förbättra utsatta lantbrukares ekonomi. Forskning visar att förebyggande åtgärder är effektivt mot rovdjursangrepp, många gånger långt mer effektivt än jakt. Det handlar bland annat om att ge tydlig information och att installera rovdjursavvisande stängsel. Andra efterfrågade åtgärder handlar om att minska regelkrångel kring ersättningarna, och att ge full täckning för kostnader som uppstår vid rovdjursangrepp.
För att dessa åtgärder ska bli verklighet krävs naturligtvis politisk vilja. Men vi ser inga initiativ över huvud taget från regeringen på det här området. Tvärtom, istället vill regeringen försvaga skyddet för lodjuren ännu mer. Det må vara kommunikativt slagkraftigt, men det är en mycket ineffektiv politik om man är ute efter att lösa problem.
Rebecka Le Moine
Riksdagsledamot för Miljöpartiet, talesperson för biologisk mångfald.
