Lärdomar av krisen - sett i backspegeln i backspegeln

Det är 40 år sedan Södra köpte ut staten som delägare och lade krisåren bakom sig. Det är ett jubileum att fira. Och att begrunda.

Efter föreningens dåliga affärer, lite eget kapital och en besvärlig konjunktur ryckte staten ut för att rädda Södra våren 1979. Staten bidrog med kapital och kom därmed att äga 40 procent av industribolaget. Det var ingen isolerad händelse. Vid den här tiden talade man om Industridepartementets akutmottagning.

En första lärdom var förstås vikten av eget kapital och att värdesätta kapitalet. Det ledde till ett nytt tänkesätt och nya spelregler för kooperativa företag. En annan lärdom är vikten av en tydlig kooperativ profil till nytta för medlemmarna. Om det krisar är motiverade medlemmar villiga att ställa upp för att rida ut stormen, det har visat sig vid flera tillfällen. 

Då det under krisåren i Södra ställdes krav på extra insatser lämnade massor av medlemmar föreningen, men virkesflödet hölls uppe någorlunda. Kärntruppen var lojal. Det förutsätter förstås att nyttan av föreningen är tydlig. Vägen till dagens starka förening kantas av  givande investeringar, men det är tänkvärt att några av de klokaste besluten handlade om investeringar som stoppades. Det blev aldrig någon egen förädling till papper och flera utlandsinvesteringar blev kvar i skrivbordslådan, däribland ett massabruk i Sibirien.

President Vladimir Putin var med i förhandlingarna och tanken var att Södra skulle bli delägare i fabriken. Dagens Ryssland gick förstås inte att förutse, men det var ändå ett vanskligt äventyr. Varje tänkbar affär måste utgå från nyttan för skogsgården. Till synes goda affärsmöjligheter är inte är något självändamål. Papper lät bra, men styrelsen insåg att det låg ganska långt från skogsgården. 

Dessutom hade det sett i backspegeln kunnat ha blivit en riktigt usel affär, precis som för Norske skog. Deras affärer involverade dessutom nya delägare, precis som det ryska massabruket byggde på delägarskap. Att ingå delägarskap med andra företagsformer är knepigt.  Det är skillnad på att gynna kapital och att gynna medlemmar.

Om lärdomarna ska fångas i en tes är det att ett medlemsägt, kooperativt företag, aldrig får glömma varför man finns till. Att alltid utveckla och profilera den kooperativa företagsformen. Genom bra fingertoppskänsla och is i magen lyckades Södra pricka in återköpet i början av en högkonjunktur. Det var ett högt riskspel som gick hem.

Formellt återfick Södra friheten i januari 1985. Efter att ha överfört 750 miljoner kronor till staten kunde föreningens ordförande hämta en plastkasse (!) full med aktier på Industridepartementet. 

Därmed fick staten igen pengarna med 50 procents förräntning.

 Pär Fornling