Kyrkan får inte glömma unga i sitt vägval
Det är den unga generationen som ska driva svenska kyrkans verksamhet vidare och där är ett förnuftigt förvaltande av kyrkans skogar en mycket viktig grund att stå på. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Kyrkans egen skogsutredning är klar. Det handlar om hur prästlönetillgångarna ska förvaltas bestående av jordbruksmark, skog och fonder med ett uppskattat marknadsvärde på 42,6 miljarder kronor (2023), ska förvaltas med fokus på kyrkans skogsbruk. Utredare har varit Göran Enander, tidigare generaldirektör för Skogsstyrelsen, ordförande för Naturskyddsföreningen och landshövding i Uppsala län. Drygt en tredjedel av skogsarealen föreslås att ställas om till ett mer naturnära skogsbruk med en mångfald av brukningsmetoder. Det är ingen liten sak. Svenska kyrkan är landets femte största skogsägare med 460 000 hektar. Större vikt föreslås att läggas på biologisk mångfald, klimat och relationen till rennäringen och samerna.
Självklart är kyrkan fri att bruka sina skogar enligt hur medlemmarna vill. Det går att se på utredningens förslag på två sätt: antingen att Svenska kyrkan tar sitt ansvar som en av landet största skogsägare och går i bräschen för att utveckla alternativa skötselmetoder och inkomster som kolkrediter. Eller Svenska kyrkan har fallit för populism och famlar efter halmstrån i jakten för att vända kurvan av en åldrande och minskande medlemskår.
Debatten om hur skogen ska brukas har varit livlig både inom och utanför kyrkan, inte minst under det senaste kyrkovalet. Att utredningen tagit stort intryck av dessa strömningar blir tydligt för den som läser utredningens 415 sidor. Många församlingar och andra aktörer lyfter att de vill att kyrkan ska ta ett större andligt och existentiell ansvar för sitt skogsbruk. Färre tar upp hur kyrkans verksamhet kommer att påverkas ekonomiskt av en omställning.
Den kritiska debatten har lett till en press på egendomsförvaltningarna vilket har orsakat arbetsmiljöproblem och påhopp mot enskilda medarbetare. Vissa menar att kritiken kommer från folk som verkar i tätorter och städer och att de som lever på landsbygden har en större förståelse för jord- och skogsbruk. Det framförs också att de som är nöjda inte kommer fram eller hörs i opinionen. Anmärkningsvärt är att utredaren Göran Enander har valt att inte problematisera detta plötsliga engagemang i kyrkans skogsbruk. Det tas exempelvis upp att ett större kyrkligt miljöengagemang kan locka nya medlemmar. Men borde inte huvudanledningen att vara medlem i kyrkan vara att man söker en religiös hemvist?
Bland annat Svenska Kyrkans Unga har lyft farhågor för hur barn- och ungdomsverksamheten kan drabbas om intäkterna minskar. Det är den unga generationen som ska driva svenska kyrkans verksamhet vidare och för denna är ett förnuftigt förvaltande av kyrkans skogar en mycket viktig grund att stå på.
Anna Nilsson