Landsbygdsministern har ett jättejobb framför sig att sy ihop miljömålsberedningen och alla andra utredningar till en helhet som hänger ihop. Vi är inte betjänta av ett fortsatt lappverk med motstridiga mål och medel. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Snart, på alla hjärtans dag, kommer miljömålsberedningen. Att döma av det som läckt ut är förslagen ömsom vin och ömsom vatten. En hel del är bra, men lite halvbakat. Helheten saknas.
Landsbygdsministern har ett jättejobb framför sig att sy ihop denna och alla andra utredningar till en helhet som hänger ihop. Vi är inte betjänta av ett fortsatt lappverk med motstridiga mål och medel. Det bästa ministern kan göra är att invänta Göran Örlanders skogsutredning och pussla ihop allt till en helhet.
Miljömålsberedningen handlar dels om biologisk mångfald, dels om hur vi ska nå EUs krav på att binda in mer koldioxid i träden till år 2030. Fem år är en extremt kort tid i skogen. Det blir lite desperat att ha fokus på det korta perspektivet. Vi behöver en långsiktig politik. Inte brandkårsutryckningar. I stället för att snubbla fram är det faktiskt bättre att hoppas på bra årsmån för tillväxt och ta smällen om målet inte nås.
Det stora nya är att betala skogsägare för att skjuta fram slutavverkningar. Förutsatt att det handlar om nya friska pengar, inte omfördelningar inom näringen, är det förstås bra om skogsägarna får nya inkomstmöjligheter. Det hänger också på att man hittar ett rättssäkert system utan tung byråkrati. De här korten förtjänar att synas.
Bidrag till gödsling är en utmärkt idé, men då måste också reglerna ändras. Dagens regelverk bygger faktiskt på ett misstag. Ett misstag som lagt en död hand över gödslingen i över tio år. Det började med att SLU, med landet främsta experter, glömde att lämna in ett remissvar. Följden blev ett beslut som bygger mer på tyckande än vetenskap. Det rimmar inte att dels uppmuntra gödsling, dels ha ett regelverk som sätter käppar i hjulet. Också den enögda tron på återvätning av dikad mark rimmar illa med verkligheten. Utsläppen av koldioxid från marken bromsas förvisso, men det finns risk för utsläpp av metan, som är än värre för klimatet.
Mycket av utredningens tro på återvätning bygger på teoretiska modeller. När de nyligen testades praktiskt på en myr i Vindeln gav återvätningen negativ effekt för klimatet. Då marken en gång dikades gjordes arbetet för att öka tillväxten, vilket gör att träden binder mer kol och kan bli till klimatnyttiga produkter. Att backa ger motsatt effekt. Det hindrar inte att återvätning är bra ibland, men det är en knepig fråga där det behövs mer kunskap.
Att Skogsstyrelsen äntligen föreslås ge produktionsinriktad rådgivning är utmärkt. Men också det blir halvbakat om inte rådgivningen tar sin utgångspunkt i ett tydligt produktionsmål för hela landet och det väntar vi fortfarande på. Det hänger liksom inte ihop.
