Hög tid för skogsägarnas revansch
Det gäller att se längre fram än 10 år och se skogens alla värden och utgå från vad skogsägaren har för egna mål med skogsbruket. Det är hög tid för skogsägarnas revansch. Det skriver skogsägaren Göran Arvidsson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I Anna Nilssons utmärkta ledare Stärk bönders ställning på riktigt tar hon upp hur äggproducenterna kom i kläm när priset på äggen ökade i våras för konsumenten. Packerierna och dagligvaruhandeln ökade sina marginaler på äggproducenternas bekostnad. “Mönstret att några få matjättar dominerar samtidigt som lantbrukssektorn består av mycket mindre eller medelstora företag går igen även i resten av EU”. Strukturen liknar den inom skogsbruket men med grövre dimensionshuggna träd sitter skogsägaren med trumf på hand som inte får spelas bort!
Ambitionen är att visa hur man kan bruka skogen i ett produktionsskogsbruk med dimensionshuggning och hålla sig till de regler som finns från EU, FSC och Skogsstyrelsen utan att ge avkall på lönsamheten för skogsägaren och skogsentreprenören, men på bekostnad av de stora skogsföretagen. Det är hög tid för skogsägarnas revansch.
För att bestämma permanenta stickvägar (PMPS) och vilka träd som ska huggas kan om man vill modern teknik som maskininlärning och annan AI användas.
Skogsbruksplanen används i så fall inte främst för att säkerställa tillgången på råvara för skogsindustrin utan som ett verktyg att styra skötseln efter skogsägarens egna mål. Det gäller att se längre fram än 10 år och se skogens alla värden och utgå från vad skogsägaren har för egna mål med skogsbruket. Planeringen utnyttjar inte tekniken fullt ut. Finns det knärot och andra signalarter för en gammal skog eller om skogsägaren vill märka ut trattkantarellställen lägger man inga stickvägar där. Grenarna och topparna läggs i stickvägarna för att undvika körskador. De gamla och grova ekonomiskt värdefulla träden plockas ut med dimensionshuggning. Eftersom bara en bråkdel av träden tas ner finns det mesta av värdet kvar i skogen tills nästa gång dimensionshuggning sker. Ingen kalhuggning och markberedning sker som stör skogsekosystemet. Naturligtvis sparas naturvårdsträd i den utsträckning som behövs. Den skogliga planeringen sker på trädindividnivå och ofta krävs det att träden som ska huggas märks ut i fält.
Med mer utvecklad AI borde det vara möjligt att i framtiden göra utmärkningen digitalt. Genom dimensionshuggning av bara tillräckligt grova träd kan en större del av skogen brukas och en mindre del behöver skyddas. Knärotens och svamparnas miljö bevaras i gammelskogen samtidigt som grovt virke med hög timmerandel plockas ut. Ett problem är att en modern form av dimensionshuggning, plockhuggning med permanenta stickvägar eller liknande, inte är godkänd som en egen skogsskötselmetod. Vid en avverkningsanmälan har inte Skogsstyrelsen möjligheter att villkora att bara PMPS eller liknande metod får användas men inte kalhyggesbruk och därigenom nekas skogsägaren att bruka sin skog.
Om skogen skyddas får inte skogsägaren ta ner några grova träd alls. Allt eller inget gäller idag. Tänk så mycket mer naturvårdshänsyn och mindre konflikter i skogen det skulle bli. Artskyddet skulle öka radikalt eftersom dessa gamla skogar aldrig kalavverkas eller markbereds.
Maximera värdet av trädet och hugg det bara när det är tillräckligt grovt! Tänk själv.
Göran Arvidsson
skogsägare i Dackebygd