Den rättsliga limbo man som skogsägare och privatperson hamnar i när man via domstol behöver pröva rätten till avverkning är orimlig. Det skriver Beatrice Timgren, riksdagsledamot och 2:a kandidat till Europaparlamentsvalet för Sverigedemokraterna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det är hög tid att regeringen nu genomför förändringar avseende hur EUs art- och habitatsdirektiv tillåts påverka svenska markägare. Gång efter annan hör vi om markägare som hamnar i ovisshetens limbo när de får avslag på sina avverkningsanmälningar. Förutom att det kan få förödande ekonomiska konsekvenser för den som drabbas anser jag att dagens system kontraproduktivt för den biologiska mångfalden.
Idag har vi en situation där myndigheterna på eget bevåg gjort egna tolkningar av hur art- och habitatsdirektivet ska tolkas och sen knappt tio år tillbaka inkluderas skogsbruket och det börjar nu få konsekvenser som vi inte kan acceptera, varken som rättsstat eller ur ett miljöperspektiv. Vi har en situation där markägare inte vet om de får lov att använda sitt kapital och att till varje pris motverka biologisk mångfald på sin fastighet blir en nödvändighet för att få avverka. Vi är helt fel ute.
I en nyligen publicerad rapport från LRF, Artskyddet och skogen, görs uppskattningen att närmare två miljoner hektar kommer att behöva undantas från skogsbruk vilket skulle kosta staten 10 miljarder årligen i intrångsersättningar om det fanns fungerande ersättningssystem på plats. Förutom att det innebär kostnader för staten, som vi idag ser är svåra att finansiera på ett klokt sätt, så innebär det en minskad industri. Det kommer påverka antalet arbetstillfällen hela vägen, från personer som nyplanterar till sågverkspersonal och de som arbetar med massaprodukter.
Råvaran från dessa hektar motsvarar enligt rapporten virke för 79 000 småhus, 5,2 miljarder rullar toalettpapper och uppvärmningen av närmare 160 000 villor. Det är alltså ett enormt produktionsbortfall som rimligen inte kan ersättas med råvara någonstans ifrån med hänsyn till bättre biologisk mångfald, ekonomi, klimatpåverkan och sociala arbetsvillkor.
Den rättsliga limbo man som skogsägare och privatperson hamnar i när man via domstol behöver pröva rätten till avverkning är orimlig, där vi ser processer som har pågått i över åtta år. Som markägare riskerar man stå med båda sina egna och statens rättegångskostnader om man förlorar vilket gör att många inte vågar överklaga om de får ett avverkningsförbud. Det är även orimligt att vem som helst tillåts överklaga avverkningsanmälningar. Motsvarande system för bygglov skulle exempelvis innebära att boende i Malmö kan överklaga en bygglovsansökan för en altan i Haparanda.
Nu måste vi istället förbättra förutsättningarna för skogsbruket. Dels behöver vi en debatt om vad skyddad natur får kosta, myndigheterna bör få en årlig budget för markintrångsersättningar. När budgeten är slut, bör inget ytterligare naturskydd tillämpas det året, detta för att uppmuntra mer kvalitativa bedömningar. När avverkningsförbud blir aktuellt behöver markägaren ersättas direkt utan att riskera rättegångskostnader.
Dagens system är inte värdigt en modern rättsstat där äganderätten är grundlagsskyddad. Det är dags att vi lever upp till det och att skattekollektivets pengar istället används till att skydda den natur som är absolut mest värdefull.
Beatrice Timgren, riksdagsledamot och 2:a kandidat till Europaparlamentsvalet för Sverigedemokraterna.
