Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Statens energimyndighet lämnade nyligen över en rapport till regeringen om Sveriges elektrifiering: Myndighetsgemensam uppföljning av samhällets elektrifiering. Myndigheterna bedömer att elbehovet är år 2035 så stort som maximalt 280 TWh, vilket är en fördubbling jämfört med dagens elanvändning på 140 TWh.
En snabb elektrifiering av vårt samhälle kräver därför omfattande investeringar i kraftledningar. Detta gäller även på högre spänningsnivåer, som regionnät och landets stamnät. Stamnätet är begränsat i övergången mellan elområde 2 och 3. Enbart omkring 7000 MW kan överföras från Norrlands vatten- och vindkraftverk till södra Sverige. En kraftig utbyggnad av vindkraft i Norrland kräver därför förbättrade kraftledningar. Samma resonemang med flaskhalsar gäller också för region- och lokalnät. Vi hör ofta talas om industriinvesteringar som inte kan göras på grund av klena elnät.
Kraftbolagen vill använda gammal teknik när de bygger nya kraftledningar. De vill bygga med luftledningar som ger stort markintrång och brukningshinder för oss markägare. Kraftbolagen ersätter bara marken i kraftledningens omedelbara närhet, inte fastighetens sänkta värde. Vi markägare är dock positiva till förbättrade kraftledningar, vi förespråkar däremot ny teknik med mindre intrång.
Det finns modern teknik med kablar i mark som är fullgoda och ekonomiskt konkurrenskraftiga ersättningar till luftledningar. I Danmark är det lag på att inte bygga luftledningar för spänningar under 150 kV. I Sverige vill kraftbolagen bygga alla kraftledningar på 130 kV med luftledningar! För civilförsvaret är kablar i mark värdefullt. Luftledningar är lätta att slå ut av en fiende. Kablar är svårare att sabotera och bomba sönder. Det är därför mycket förvånande att Vattenfall föreslår luftledningar för ett några mil långt 130 kV regionalnät i Arboga och Kungsör-trakten. Det naturliga valet borde vara kablar i mark anser vi.
På samma sätt planerar Vattenfall, mot markägarnas vilja, att bygga två 130 kV luftledningar från 400 kV stamnätet till det planerade nya miljövänliga stålverket i Oxelösund. Istället för två parallella luftledningar kan tre enfaskablar samt en reservkabel förläggas i mark. Detta är en driftsäkrare, miljövänligare och en ekonomiskt jämförbar lösning jämfört med två luftledningar. För att få tillstånd för att bygga dessa nya kraftledningar över lokalnätsnivå krävs tillstånd från Energimarknadsinspektionen (Ei). Markägarna har i dessa båda fall överklagat Vattenfalls tillstånd och vill istället ha en modernare och säkrare kraftledning med kablar i mark. I Oxelösundsfallet har en första dom fallit i Mark- och miljödomstolen. Eftersom det är Energimarknadsinspektionen som beviljat beslutet är det deras beslut som överklagas. I domen skriver Mark- och miljödomstolen: "Vattenfalls huvudsakliga invändning mot markkabel är att det är riskabelt för elsystemet som helhet om det alternativet används i alltför stor utsträckning. Mark- och miljödomstolen kan inte bortse från denna invändning." (s. 62 i dom M7436-22)
Detta ger Vattenfall ett "carte blanche" i domstolen. De kan alltid hänvisa till att de klagandes synpunkter är "riskabla för elsystemet som helhet". Inga faktiska bevis som beräkningar på elnätet presenteras. Att en kabel används istället för en luftledning i några mil är således riskabelt för elnätet som helhet!
Vi har även noterat att det är få personer som agerar som konsulter inom detta elkraftområde. Vi har sett att samma person kan ena tillfället agera som så kallad "teknisk expert" åt Ei varefter vid ett annat tillfälle agera som "sakkunnig" åt Vattenfall och kanske även ha forskningsanslag från kraftindustrin. Rimligtvis bör inte Ei anlita personer som tekniska experter vilka har kopplingar till kraftindustrin. Ei måste bygga upp en självständig egen kompetens inom det elkrafttekniska området och inte förlita sig på inhyrda konsulter som har uppdrag i kraftindustrin.
För att snabbt nå de nödvändiga elektrifieringsmålen är det därför viktigt att hitta kraftledningslösningar som inte betyder stora intrång hos enskilda markägare. Kablar som är markförlagda är en sådan lösning. Dessa accepteras och underlättar en snabb elektrifiering. Kablar i mark är också driftsäkra och kostnadseffektiva vilket erfarenheter från Danmark visar. Att de dessutom är säkrare ur ett civilförsvarsperspektiv är en bonus i dessa dagar. Att bara försöka korta ledtiden för nya kraftledningar för att kunna pressa på markägarna gammal teknik med luftledningar, är inte en önskvärd eller vettig väg att elektrifiera vårt samhälle anseervi. Med kablar i mark blir ledtiderna korta utan bristande rättssäkerhet!
Jonny Hylander, markägare och ordförande LRF Fotskäl-Tostared, docent i elkraft från Chalmers samt professor i energiteknik från Högskolan i Halmstad (numera pensionär).
Maud Tillberg, markägare Kungsör.
Birgit Jönsson, markägare i Lindome.