Gigantiskt experiment på lösa grunder
Det är märkligt hur metoden blivit huvudsaken. Rimligen borde man utgå från vilka skogar vi vill ha och därefter hitta lämpliga metoder att nå målet. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har tillsammans gjort en populistisk utredning om hyggesfria metoder. Den bjuder på en hel del läsvärt, men landar i en märklig kullerbytta.
Utredarna vill att en fjärdedel av statens skogar brukas hyggesfritt. Med andra ord ett gigantiskt experiment på långt över en miljon hektar skogsmark.
Det finns inga beräkningar om hur mycket produktionen minskar, vilken teknik som är lämplig och resonemanget om vilken typ av skogar det leder till kan ifrågasättas.
Ingetdera är konstigt. Kunskapen är låg. Först nu har forskning och långsiktiga försök kommit igång på allvar.
Man kan förstås beklaga att det inte finns mer kunskap. Då styrelsen för Sveaskog för något årtionde sedan drev på om att anlägga försök med hyggesfritt var den verkställande ledningen ytterst motstridig. Det är oklart vad resultatet blev.
Och det är ett underbetyg för forskningen att det inte finns fler långsiktiga försök med hyggesfritt skogsbruk med tanke på att frågan diskuterats i 200 år. Det hettade till ordentligt 1897 när Uno Wallmo gav ut boken "Rationell skogsafverkning" under en livlig debatt där han kritiserade kalavverkning. Det borde ha resulterat i försök, men då som nu följer forskningen dagskonjunkturen. Forskningsanslag ges gärna till det som för dagen är populärt. Just nu ligger hyggesfritt bra till. När resultaten kommer finns förmodligen någon annan populär fråga.
När det nu är läge att utvärdera och utveckla de förändringar som gjordes av dagens brukningsmetoder för drygt 30 år sedan, då miljömålet lyftes fram, väljer man typiskt nog att hoppa till en annan tuva.
Om man vill bygga på beprövad erfarenhet och vetenskap är det rimligt att invänta den forskning och de försök som nu anläggs på bred front. Men trendkänsliga beslutsfattare har inte tålamod. Först fattas beslut, därefter kommer beslutsunderlag.
Det är också märkligt hur metoden blivit huvudsaken. Rimligen borde man utgå från vilka skogar vi vill ha och därefter hitta lämpliga metoder att nå målet.
I väntan på resultat kan man förmoda att hyggesfritt är en bra metod ibland, men inte alltid. Högre avverkningskostnader, fler körningar med tunga maskiner och sämre tillväxt är inga lättviktiga argument mot metoden. Dessutom gynnar det granen och är faktiskt ganska kunskapskrävande.
Det är rimligen bäst att ta det lugnt, utvärdera resultat och lära av alla som vill prova, men inte börja med ett gigantiskt experiment i våra gemensamma skogar.
Man kan också fråga sig varför två myndigheter ska utreda vad statliga Sveaskog ska göra. De har rimligen den kompetensen själva - om inte så bör de genast skaffa den.
Pär Fornling