Svenska kyrkans skogsutredning ger flera väl underbyggda förslag på ett skogsbruk i framkant, som ställer om, är agilt och som tar större hänsyn till den biologiska mångfalden än idag. Det skriver Barbro Carlberg, Naturskyddsföreningen.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Kyrkans omställning - stark kritik mot skogsägare av Staffan Danielsson, agronom och lantbrukare i Land Lantbruk nummer 7 2025.
Staffan Danielsson vänder sig i debattartikeln bland annat direkt till Naturskyddskyddsföreningen, vilket fordrar tillrättalägganden.
Svenska kyrkan sköter sina skogar, som landets femte största skogsägare, lika konventionellt som de flesta större markägare i Sverige. Det betyder att kalhyggesbruk är den gängse normen, och vi vet alla att kalhyggesbruket är den enskilt viktigaste orsaken till artutarmning i skog. På grund av att bland annat att växter och djur hotas på grund av ett storskaligt och konventionellt skogsbruk, tillsattes Svenska kyrkans skogsutredning. Utredningens förslag är just nu på remiss fram till den 25 februari.
Initialt kan vi konstatera att debattören misstar sig en smula, eller ganska gravt egentligen. I sin argumentering pläderar han enbart kring ekonomin i skogsbruket. Uppdraget som Kyrkostyrelsen gav till utredaren var dock att ta hänsyn till alla delar av kyrkans hållbarhetsarbete: ekologisk, social, andlig samt ekonomisk. Debattören resonerar endast kring en mindre del av utredningens uppdrag, ekonomin. I detta liknar inlägget de så kallade skuggutredningar som stiftens egendomsnämnder beställt fram för att undergräva utredningens slutsatser och förslag. Debattören utgår likaså enbart från ekonomisk vinning av markägandet. Skyddet för skapelsen nämner han inte ens.
Intäkterna från kyrkans skogar är enligt debattören ”en mycket viktig inkomstkälla”. Förvisso är mycket pengar inblandade, men Svenska kyrkans skogsbruk bidrar varje år med enbart 1,7 procent av kyrkans intäkter, enligt kyrkans egna uppgifter. Dessa skogliga intäkter är dock ojämnt fördelade mellan församlingarna och utredningen vill därför utjämna den snedfördelning som finns idag. Gott så.
Intäkterna från skogsbruket skulle dock kunna öka, menar utredningen, om en större del av skogen får stå kvar och växa till timmermått. Under denna tillväxttid med minskade avverkningar kommer intäkterna från skogen naturligen att sjunka, men därefter öka igen. För en kyrka som levt genom årtusenden torde en nödvändig skoglig omställning över några decennier vara en smal sak, åtminstone om alla hållbarhetsmål ska uppfyllas - inte minst den andliga där värnet om skapelsen och den biologiska mångfalden är primärt hos Svenska kyrkan. Är skapelsen i sin helhet inte väsentlig för församlingsmedlemmen Staffan Danielsson?
Utredningens förslag om ökat skydd av värdefull natur, mer naturnära och hyggesfritt skogsbruk och större hänsyn generellt i det konventionella skogsbruket är givetvis alla adekvata förslag, som bör genomföras. Debattören skriver att förslaget andas ”oberättigad kritik” mot honom, att hans eget skogsbruk därmed skulle kritiseras. En progressiv markägare torde tänka tvärtom: vad kan jag lära mig av detta genomarbetade förslag, vad kan jag själv som ansvarstagande markägare göra bättre, för ekologin - och i Staffan Danielssons fall även som medlem i Svenska kyrkan?
Utredningsförslagen ger flera väl underbyggda förslag på ett skogsbruk i framkant, ett skogsbruk som ställer om, är agilt och ett skogsbruk som tar större hänsyn till den biologiska mångfalden än idag. Läs om, tänk om Staffan Danielsson.
Debattören avslutar med ännu en märklig vändning och gör skapelsen till en partipolitisk fråga. Politisk hemvist är givetvis valfri men så vitt den samlade forskningen påvisat har liv på jorden inte en partipolitisk beteckning.
Barbro Carlberg
ordförande länsförbundet Naturskyddsföreningen Östergötland
