Även för skogsägarna är det viktigt att skogsindustrin är lönsam och framgångsrik. Om tillväxten inte kan ske genom större volym är det viktigt att den kan fortsätta genom att ett högre värde produceras. Det skriver Knut Persson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Vi har nu den ovanliga situationen att virkespriserna är på topp, trots lågkonjunktur. Och trots höga priser är det virkesbrist.
Ibland är det svårt att se hur saker och ting hänger ihop. Det gäller just nu virkesmarknaden i förhållande till skogsindustrin. Gamla samband gäller inte längre, och hur det ser ut om några år är svårt att förutspå.
Till viss del hänger det samman med pandemin och Rysslands invasion av Ukraina. De här två sakerna har skakat om marknaderna och ändrat de grundläggande förutsättningarna. När den ryska virkesexporten till Västeuropa är borta under överskådlig tid blir tillgången på virke långsiktigt mindre. Särskilt i Centraleuropa har också angreppen av granbarkborre ödelagt stora arealer och långsiktigt minskat tillgången på timmer.
Men varför avverkar inte de svenska skogsägarna mer när priserna är rekordhöga? Det vanligaste skälet för att vänta är att man räknar med högre priser längre fram. Det är möjligt att priserna blir ännu högre, men för de flesta är nog dagens priser tillräckligt höga för att motivera en avverkning.
Att en del ändå väntar beror på en blandning av olika skäl. Allt krångel i samband med avverkningsanmälningarna och risken för att avverkningen kan stoppas på grund av artskyddet kan få en del att vänta. Den nuvarande situationen kan rimligen inte pågå under en längre tid, och då kan det vara klokt att vänta tills politikerna fått ordning på reglerna.
Granbarkborrens härjningar har också gjort att det finns mindre avverkningsmogna träd. Det här kan också påverka tallbestånd eftersom en skogsägare kanske dröjer lite med en tallavverkning för att spara lite gammal skog. Ett annat skäl kan vara att den sämre tillväxten under de senaste tio åren börjar märkas. Det finns inte lika många kubikmeter som tidigare.
Ett möjligt framtidsscenario är att industrin får börja planera med sämre tillgång på virke än tidigare. Och då gäller det att försöka hitta en strategi för den situationen.
Skogsindustrin producerar till stor del bulkprodukter av olika slag. Det handlar om sågat virke i olika dimensioner och till exempel pappersmassa som ska förädlas vidare. En rimlig strategi när volymen inte kan öka borde vara att få ut ett högre värde av varje stock.
I stället för plankor och brädor är det kanske korslimmat trä i olika färdiga byggelement som ska säljas. Ett massabruk är en jättelik kemifabrik och kanske går det att hitta fler produkter än pappersmassa.
Även för skogsägarna är det viktigt att skogsindustrin är lönsam och framgångsrik. Om tillväxten inte kan ske genom större volym är det viktigt att den kan fortsätta genom att ett högre värde produceras.
Knut Persson
