En balanserad inventeringskurs vore lovvärd

Studiefrämjandets inventeringskurs tyder på ett snävt synsätt och en vilja att förmedla en förenklad, vinklad bild av skog och skogsbruk. Det skriver Anna Nilsson. 

Skog, skogsbruk och skydd skog av har blivit politiskt infekterade och mycket omdiskuterade frågor. Det vore en välgärning att nå ut och sprida kunskap om skogen för att höja nivån både inom allmänkunskapen såväl som att minska polariseringen i den offentliga debatten. Det skriver Anna Nilsson. FOTO: ISTOCK

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

Studiefrämjandet ska vara ett partipolitiskt och religiöst obundet studieförbund. Nu arrangerar förbundet i Södermanland kurser i skogsinventering för att "upptäcka och skydda skogar". Utbildningens mål är att de som har gått kursen ska ingå i en pool där de som anmäler sig kan bli inkallade för inventering av skogar på kort varsel. Studiefrämjandets kursansvariga säger till Land Skogsbruk att de än så länge är ensamt ansvariga för utbildningen, men uppger att de samarbetar med Naturskyddsföreningen och att inventerarpoolen ska stärka deras skogsgrupper. Tanken är också att inventerarna ska kunna hjälpa skogsägarna (även om det inte har hänt hittills enligt Studiefrämjandets kursansvariga).

Studiefrämjandet går i samband med utlysningen av kursen ut med budskapet att det finns mindre än tio procent av Sveriges "ursprungliga skogslandskap kvar" och att resterande består av vad de kallar för plantager. Kursen finansieras delvis av statliga medel från Naturvårdsverket. 


Utbyte och samarbete är ju bra. Det finns säkert intresse och en kunskapstörst hos den breda allmänheten, likväl som även de hundratusentals skogsägare som vill lära sig mer om vilka arter som finns i deras skogar. Men varför hålla en kurs i nära samarbete med en av landets mest profilerade miljöorganisationer, utan att bjuda in någon representant från skogsägarsidan? Det säger också något om den roll, status och förtroende som organisationer likt Naturskyddsföreningen har skaffat sig. Skogsägarrörelsen kan behöva se sig själv i spegeln i det avseendet. 


Frågan är varför inte en eller flera skogsägare, representant från någon av skogsägarföreningarna, eller annan markägarrepresentant anses vara en självklar och trovärdig samarbetspartner i sammanhanget? Hur kan Studiefrämjandet, som oberoende utbildningsaktör, inte vilja se att deras kurs, även om den hålls för en god sak, kan komma att användas i andra syften? Det är blåögt och oansvarigt. 


Enligt kursprogrammet planeras flera exkursioner att göras i olika typer av barr- och lövskog i naturreservat. Däremot finns inga besök i produktionsskogar inplanerade. Det tyder på ett snävt synsätt och en vilja att förmedla en förenklad, vinklad bild. Varför inte ge en bredare och mer balanserad bild av skogsbruk och skogsägande? Skogsägare som bryr sig om klimat, miljö och att främja en rik biologisk mångfald i skogarna. 
 

Skog, skogsbruk och skydd skog av har blivit politiskt infekterade och mycket omdiskuterade frågor. Det vore en välgärning att nå ut och sprida kunskap om skogen för att höja nivån både inom allmänkunskapen såväl som att minska polariseringen i den offentliga debatten.     
Det om något skulle vara en utbildningsinsats på riktigt.    


Anna Nilsson 

Läs mer: 

Nu vill regeringen ha med EU på Skogssveriges sida

Artskyddsärenden leder inte till vägblockader