Den svaga ställningen som den föregående regeringen tog i skogsfrågan är inte moraliskt försvarbar när en sådan stor del av vår befolkning är beroende av skogen. Det skriver riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson (KD).
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
EU-valet som är ungefär fem månader bort kommer innebära nya EU-parlamentariker och en ny EU-kommission. Den nuvarande kommissionen har under innevarande mandatperiod sprutat ur sig förslag på många olika områden. Tyvärr förekommer det för ofta att dessa förslag kommer in på områden som EU inte ska ha något att göra med. Ett av dessa områden, som speciellt påverkar oss här i Sverige, är skogen.
Som lök på laxen visar det sig ju också att kompetensen inom områdena skog och skogsbruk är totalt frånvarande i kommissionen. Det är i sig omöjligt att bygga en gemensam politik inom skogsområdet, då unionens medlemmar har så olika förutsättningar. När skogarna i Belgien och Nederländerna används som ett sorts normalläge blottas den tydliga diskrepansen mellan Sverige och Bryssel. En räddning i detta fall är vår regering. Vi har en regering som inser galenskapen av skogspolitiken i kommissionen och gör det man kan för att motverka deras alltför klåfingriga förslag. Flera av de förslag som bekämpas skulle lägga en död hand över inte bara svenska skogar, men även i förädlingsled och i slutändan familjeskogsbruket.
2022 var jag med som deltagare på COP27 i Egypten. På vägen dit hade jag det tvivelaktiga nöjet att bli fast i Istanbul ett dygn. Jag delade denna tveksamma glädje med en representant för den finska motsvarigheten till LRF Skogsägarna. Ett överbokat flyg resulterade i långa samtal om skogspolitiken. Det som verkligen satte sig i mitt minne från den konversationen var den första frågan han ställde: ”Var har Sverige varit de senaste åtta åren?” Sverige har inte alls tagit den plats som vi borde ha gjort i så viktiga frågor. Den svaga ställningen som föregående regeringen tog i skogsfrågan är inte moraliskt försvarbar när en sådan stor del av vår befolkning är beroende av skogen. Här måste vi kroka arm med likasinnade länder i skogsfrågorna, som Finland, för att verkligen kunna hålla garden uppe och arbeta gemensamt.
Under Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionens råd, det första halvåret 2023, anordnade vi i miljö- och jordbruksutskottet en konferens om bioekonomi med deltagare från hela unionen. På denna konferens deltog bland annat generaldirektören för generaldirektoratet för miljö i EU. På denna konferens säger hon: ”Vi kan inte fortsätta elda dugligt timmer”. Den skogsägare som säljer sitt timmer som brännved är inte vid sina sinnens fulla bruk. Men lever man i den villfarelsen är det inte lätt att hålla en debatt om skog och skogsbruk på en saklig nivå. Detta visar på att vi verkligen har en lång väg att gå för att få en sansad debatt om skogsbruk som faktiskt håller sig till sanningen.
Jag hoppas att väljarna har detta i åtanke när de röstar i juni. Vi behöver EU-kommissionärer och parlamentariker som inte bara förstår Sverige förutsättningar, utan också beaktar dem. Det behövs politiker som vet vad EU ska göra och vad EU inte ska göra.
Kjell-Arne Ottosson (KD)
Vice ordförande miljö- och jordbruksutskottet
