Det behövs ett pardigmskifte inom skoglig planering

Dagens skogsbruk står inför utmaningen att anpassa sig till en komplex och föränderlig verklighet. Det finns i dag cirka 311 000 enskilda skogsägare som äger nära hälften av Sveriges produktiva skogsmark. För majoriteten av dessa anses skogsbruksplanen vara det viktigaste verktyget för att styra skötseln och omsätta ägarens mål till praktisk handling. ”Skogsbruksplanen är skogsägarens bästa vän” kan man ofta läsa. Men sanningen är att dagens skogsbruksplaner i många fall i är skogsindustrins bästa vän för att säkerställa tillgången till råvara i sågverken och massabruken och inte verktyg för skogsägaren att styra skötseln efter sina egna mål.

Skogsbruksplanen har i princip sett likadan ut sedan den infördes för snart 100 år sedan. Men det var en annan, analog värld där bläckpennan, stövlarna och den mänskliga hjärnan satte gränsen för vår förmåga. I dag har vi helt nya möjligheter. Det är betydligt enklare att samla in skogliga data, att lagra data och att använda data i olika analyser. Trots detta är dagens skogsbruksplan i grunden densamma som när den infördes, även om den till viss grad är IT-trimmad. Den består fortfarande av en beskrivning av en skog indelad i avdelningar och som täcker en horisont på 10 till 15 år. Förslagen i planen utgår från standardiserade skötselråd subjektivt satta av en förrättningsman. Frågan är om detta räcker som beslutsstöd för dagens skogsägare med tanke på de komplexa avvägningar som nu bör göras? 

Skogsägare ska i dag inte bara ta hänsyn till olika mål kopplade till ekonomiska, ekologiska och sociala värden. Ägarna måste dessutom väga in aspekter kopplade till hur skogsskötseln ska anpassas till å ena sidan de risker klimatförändringarna medför, samt å andra sidan hur skogen ska nyttjas för att på bästa sätt motverka klimatförändringarna, till exempel genom inlagring av kol. Nej, om skogbruksplanen ska utgöra beslutsunderlag för Sveriges skogsägare så måste den i grunden förändras på minst fyra sätt.

För det första så räcker det inte att titta endast 10 år in i framtiden. Skogen växer långsamt och beslut i närtid får en avgörande påverkan på skogen under många år framåt. Det innebär att om man ska veta vad som är bäst att göra i dag så måste man undersöka även de riktigt långsiktiga konsekvenserna. Annars finns det en stor risk att vi plockar russinen ur kakan och bedriver ett skogsbruk som är kortsiktig lönsamt men har allvarliga konsekvenser för framtiden.

För det andra så är det dags att lämna skogskartans statiska avdelningar som koncept. Avdelningskonceptet utvecklades i en tid när det inte var möjligt att samla in data med en hög rumslig detaljeringsgrad och data kunde inte lagras digitalt. I dag finns nya möjligheter att både samla in och lagra data med betydligt högre detaljeringsgrad än som medelvärden på avdelningsnivå. Om vi vill utnyttja denna potential för ett skogsbruk som är anpassat för den lokala variationen så måste denna nya typ av data också utgöra basen i planeringen.

För det tredje så måste förslagen utgå från skogsägarens mål och där konsekvenser för skogens alla värden presenteras för olika brukningsförslag. Det räcker inte att utgå från att målet är att avverka timmer och massaved. Dagens skogsägare har betydligt fler mål och den variation av brukningsmetoder som finns bör också uppmärksammas. Standardskötsel är inte alltid den bästa åtgärden.

Slutligen är det dags för skogsbruksplanen att lämna bokhyllan för gott. Istället bör planen förvandlas till ett verktyg som ger skogsägaren möjlighet att enkelt och interaktivt analysera och planera det kommande skogsbruket ur en rad tänkbara perspektiv.

Om vi lyckas med dessa förändringar öppnar vi möjligheten för skogsbruksplanen att fungera som grund för en transformation bortom 1980-talets industriprojekt. Bortom det något ökade fokuset på biologisk mångfald vid millennieskiftet och bortom den nutida förenklade synen på skogen som en lösning på klimatförändringarna. Det kan göras möjligt genom att Sveriges skogsägare får tillgång till beslutsunderlag som gör att de kan vara med och forma ett hållbart och multifunktionellt skogsbruk. Ett skogsbruk där skogens alla värden utvecklas samtidigt som skogsbruket är en del av den nödvändiga klimatomställningen.

Karin Öhman, professor i skoglig planering, SLU. 

Tomas Lämås, docent i skoglig planering, SLU.