Artskyddsärenden leder inte till vägblockader

I Sverige pågår inte några vilda protester trots att enskilda skogsägare genom beslut i artskyddsärende i praktiken får sin skog beslagtagen av staten. Detta sker trots att grundlagen har ett skydd för äganderätten. Det skriver Knut Persson. 

Att inte alla skogsägare drabbas av artskyddsärende är kanske en förklaring till det relativa lugnet i frågan. Men för de som drabbas är det inte ett problem i kanten av verksamheten, utan det kan vara avgörande för skogsbrukets framtid. Det skriver Land Skogsbruk ledarskribent Knut Persson. FOTO: ISTOCK

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

Bondeprotesterna runt om i Europa sprider sig. Trafiken i Berlin har lamslagits av traktorer och utanför Paris blockeras motorvägarna av långa rader av parkerade traktorer. Det handlar om missnöje med högre priser på insatsvaror och politiska beslut som hindrar lantbruket och gör det dyrare. Ofta handlar det om miljöregler med kopplingar till EU.


Kontrasten mot Sverige är stor. Här är inte några vilda protester trots att enskilda skogsägare genom beslut i artskyddsärende i praktiken får sin skog beslagtagen av staten. Detta sker trots att grundlagen har ett skydd för äganderätten.
Jag uppmanar inte skogsägarna att köra skogsmaskinerna till Stockholm och blockera infarterna. Det svenska sättet att försöka lösa problem i samförstånd har i grunden varit bra för vårt land. Men det kräver att staten är lyhörd och försöker lösa de orättvisor som finns.


Att inte alla skogsägare drabbas av artskyddsärende är kanske en förklaring till det relativa lugnet i frågan. Men för de som drabbas är det inte ett problem i kanten av verksamheten, utan det kan vara avgörande för skogsbrukets framtid.
Det är fel att längre kalla regeringen för ny. En tredjedel av mandatperioden har gått och det utmärkande i jord- och skogsbruksfrågor är stor passivitet. Den förra regeringen lämnade en rad frågor som rör skogsbruket olösta. Och så gott som ingenting har gjorts för att rätta till det.


Artskyddet är i grunden en EU-förordning, men problemet är inte förordningen utan den svenska tolkningen. Det finns självklart ett behov av att skydda vissa utrotningshotade arter i vissa områden. Men att nästan all arbetstid på en del av Skogsstyrelsens regionkontor går till att handlägga artskyddsfrågor visar att hanteringen gått överstyr. Här krävs ett omtag som gör reglerna enklare och tydligare och som värnar skogsägarnas äganderätt.


Uttalande både före och efter regeringsskiftet gör det rimligt att tro att regeringen delar den här uppfattningen. Statsminister Ulf Kristerssons och den finska statsministerns Petteri Orpos möte i Stockholm med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen för att diskutera skogsbruksfrågor visar att regeringen tar skogen på allvar. Men intresse och uttalande räcker inte, det krävs handling och förändring.


Att de svenska skogsbruksmaskinerna får stanna i skogen och inte används i protester visar att det fortfarande finns en grad av tillit mellan makthavare och de som utsätts för makten. Det har tagit ganska många generationer svenskar för att skapa den här tilliten, och det skulle vara oklokt av regeringen att låta passivitet skada den.


Knut Persson 

Läs mer: 

Familjen Hyttsten ger artskyddet kropp och själ

Lotteriet om artskyddet måste få ett slut