Om inte ens en mycket allvarlig, och internationellt erkänt svårbekämpad virussjukdom som den afrikanska svinpesten är kan få en av våra högst politiskt ansvariga att ta tydlig ställning, vad krävs då? Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
En lördagsmorgon ringer en jägare in till Sveriges radios klassiska program "Ring så spelar vi" i P4. Han berättar att han precis har varit på samling inför en vildsvinsjakt. På programledarens fråga om vad han tycker om utvecklingen av den afrikanska svinpesten så svarar han "att han inte har varit så engagerad eller följt det så noga" och konstaterar "att det är knappt att den kommer ner till oss".
Det verkar uppenbarligen inte ha förekommit någon riktad information eller genomgång av riktlinjer på mötet inför den stundande vildsvinsjakten. Detta trots att smittan naturligtvis inte känner några läns- eller nationsgränser. Att den blossade upp på en oväntad plats i vildsvinsstammens nordligaste utbredningsområde visar att den kan dyka upp var som helst härnäst.
Jägaren som ringde in till radioprogrammet är förstås inte någon officiell talesperson för Svenska Jägarförbundet, men är sättet att uttrycka sig en attityd inom jägarkåren? Minuterna i direktsänd nationell radio för en miljonpublik hade kunnat användas på ett mycket effektivare sätt. För utbrottet är inte ett problem som drabbar enbart grisbönder, Fagerstabor eller en isolerad landsbygd. Det är alla Sveriges invånares angelägenhet - även jägarnas.
Sveriges Grisföretagare genomför just nu en riksomfattande turné för att öka fokuset på biosäkerhet hos medlemmarna. Svenska Jägareförbundet har ännu inte lyft fram något liknande proaktivt arbete inom sin medlemskår.
Nyligen hölls ett seminarium om smittans samhällskonsekvenser på Kungliga skogs- och Lantbruksakademien, KSLA. Statsepizootologen och Sveriges chefsveterinär höll enad front. Förberedelserna inför och insatserna efter sjukdomsutbrottet har överträffat myndigheternas förväntningar.
En som saknades på KSLAs seminarium var landsbygdsminister Peter Kullgren (KD). Jägarkåren verkar ha blivit en viktig väljargrupp för ett parti på ett sluttande plan, och ministern lägger gärna upp bilder på sig själv i tweed och jaktvapen i sociala medier. Trots att det snart har gått tre månader sedan utbrottet så har han fortfarande inte kunnat precisera med hur mycket han tycker att vildsvinstammen ska minska. I våra tre närmaste grannländer har hans ministerkollegor visat en helt annan handlingskraft. Norge har infört nolltolerans mot vildsvin med höjda skottpengsnivåer, Danmark har haft det sedan länge och i Finland hålls stammen nere till cirka 2500 stycken med skottpeng.
Den svenska vildsvinsstammens storlek har också kunnat kontrolleras. Vår nuvarande stam med någonstans över 300 000 vildsvin är ett resultat av flera regeringars misslyckade viltförvaltning.
Om inte ens en mycket allvarlig, och internationellt erkänt svårbekämpad virussjukdom kan få en av våra högst politiskt ansvariga att ta tydlig ställning, vad krävs då?
Anna Nilsson
