Det finns alltid skäl att tänka nytt och att vara innovativ och nyfiken på ny teknik. Kombinationsbruk mellan solceller och bete eller odling är därför något LRF ser positivt på. Det skriver Björn Galant, tidigare gruppledare för LRFs solcellsgrupp.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Grannar till solparker bör få stärkt rättslig status av Jonathan Lindgren, samhällspolitisk expert, och Aurora Svallbring, jurist, Villaägarnas Riksförbund.
Villaägarna förutspår att mark- och miljödomstolens dom där solpark inte fick byggas på bästa åkermark i Skåne nu kommer styra byggande av solparkerna till skogen istället. De skriver om solparkers överlägsna avkastning jämfört med skogsbruk och ställer frågan till LRF om vilken utveckling vi önskar för skogsbruket.
Först ska sägas att LRF inte tar ställning till vilken verksamhet våra medlemmar väljer att bedriva på sina fastigheter. Det kan vara skogsbruk, energiproduktion eller odlande av spannmål och det ingår i ägande- och brukanderätten till marken att få bestämma det.
Tittar vi tillbaka på de senaste 20 åren så har det seglat upp liknande frågor som denna tidigare, exempelvis vindkraftverk och salixodling (energiskog) på åkermark och ingen av dessa dominerar markanvändningen i Sverige idag.
En solpark kräver skuggfri yta och elanslutning till rimlig kostnad för att kunna förverkligas.
Två tredjedelar av Sveriges yta är skog och mycket av denna ligger så långt från närmaste elnätanslutning att en anslutning blir kostsam. Därutöver behöver kringliggande skog samt topografin vara sådan att beskuggning inte sker under den 30-50 åriga tid som solparken ska stå på marken.
Vi är säkra på att våra medlemmar kommer fortsätta att fatta kloka beslut om hur deras mark och företagande ska utvecklas, och det kommer även gälla för solparker i skog.
Det finns alltid skäl att tänka nytt och att vara innovativ och nyfiken på ny teknik. Kombinationsbruk mellan solceller och bete eller odling är därför något LRF ser positivt på.
I skogen är impedimenten, det vill säga myrarna och berghällarna, intressanta då träden där saknas eller är mycket låga, vilket minskar beskuggningen rejält.
Det vore både intressant och resurssmart med solceller på berg eller på myrar där det ändå växer som sämst. Eller tänk om de flytande solceller som finns kan förläggas på återvätad mark? Då skulle två klimatnyttor uppnås på samma markyta samtidigt som det ger minskade metangasutsläpp och en fossilfri elproduktion.
Avslutningsvis ska sägas att mycket fokus har hamnat på de väldigt stora solparker där marken arrenderas ut till en annan part. I kontrast till detta har LRFs Region Öst genomfört en utbildning för småskaliga solcellsparker, upp till 5 hektar, där markägaren själv äger anläggningen. Då möjliggörs byggande av en mindre solcellsanläggning på en lämplig del av fastigheten, kanske på det steniga skiftet längst bort från gården eller på en berghäll i skogen. Behöver jag tillägga att kursen blev fulltecknad.
Björn Galant
verksamhetsledare på LRF, tidigare gruppledare för LRFs solcellsgrupp.
