Vem tar egentligen ansvar för att det kommunala reningsverksslammet inte ska riskera att försämra människors hälsa och möjligheten att producera bra mat framöver. Är det staten, kommunerna, bönderna eller konsumenterna? Det skriver Lars Olrog, ledamot (C) i tekniska nämnden i Tanum.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Spridning av slam från kommunala reningsverk på åkermark utgör ett hot mot människors hälsa och är ett hot mot åkermarken och grundvattnet. Detta enligt Anders Wijkman med flera i ett debattinlägg nyligen i tidskriften Aktuell Hållbarhet. Författarna pekar bland annat på risken med skadliga organiska ämnen som PFAS i slammet. De pekar också på problemet med en oförmåga och ovilja hos myndigheter och beslutsfattare att ta tag i frågan.
Det är ju inte första gången som slamfrågan tas upp. Till en början var det tungmetaller i slammet som uppmärksammades, sedan var det diverse organiska föreningar och läkemedelsrester, nyligen var det mikroplast och nu PFAS. Vad kommer härnäst?
Vem tar egentligen ansvar för att det kommunala reningsverksslammet inte ska riskera att försämra människors hälsa och möjligheten att producera bra mat framöver. Är det staten, kommunerna, bönderna eller konsumenterna som ska göra det? Bönderna har en nyckelroll. Genom att inte ta emot slam från reningsverken, skyddar man sin jord och sätter tryck på kommuner och bolag att lösa problemet. Det ökar därigenom möjligheterna för att frågan skall komma upp på kommunpolitikernas dagordning, men det kan behöva klargöras exakt vem i kommunen som har det politiska ansvaret för var slammet hamnar.
Även konsumenterna kan bidra till en minskad slamspridning genom att handla och efterfråga livsmedel som kommer från åkrar där reningsverksslam garanterat inte sprids. Staten och dess myndigheter kan lagstifta och kommunpolitikerna, som har ansvaret för reningsverken och avfallet, bestämmer ju hur det ska hanteras. Hittills har det på många håll dock visat sig svårt att tänka i andra banor än spridning på åkermark, eftersom det är ett enkelt och billigt sätt att bli kvitt ett avfallsproblem.
I Tanums kommun har det, efter initiativ från Centerpartiet, i stor enighet tagits politiska beslut, att inte tillåta slammet från reningsverken i Tanum att spridas på jordbruksmark, med tanke på riskerna. Under en lång period har också olika steg tagits i kommunen, för att i samarbete med andra kommuner, ta fram en långsiktigt hållbar lösning.
En sådan möjlig lösning är förbränning av slammet. Fosfor och andra värdefulla ämnen kan utvinnas ur askan och ren växtnäring kan sedan återföras till jordbruket.
Lars Olrog, ledamot (C) i tekniska nämnden i Tanum
