Var är bönderna i Centerns nya politik?
Det är anmärkningsvärt att partiet som så länge kallade sig bondepartiet, överhuvudtaget inte nämner lantbruket i sin landsbygdsreform. Det skriver Ella Li Jennersjö.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Centerpartiet har länge brottats med ett tapp bland sina landsbygdsväljare, som har upplevt att partiet blivit alltmer storstadstillvänt. Medan detta tapp till viss del beror på missnöje med en nedmonterad välfärd, har det också orsakats av en upplevd sämre förståelse för de särskilda utmaningar som möter företag på landsbygden, menar Centerpartiet.
Med bakgrund i detta presenterade partiets reformgrupp tidigare i januari sitt förslag till en ny landsbygdspolitik. Förslagen innehåller många välkomna åtgärder, som bättre möjlighet för skola och vård på glesbygder att rekrytera och vidareutbilda personal, samt ett förslag till ny omfördelningspolitik för statliga företag som nyttjar landsbygdens naturresurser.
Men hur intressanta och välkomna dessa förslag än är så finns det ändå något mycket viktigt som saknas i reformpaketet. För även om välfärden på landsbygden behöver stärkas, är det ändå anmärkningsvärt att partiet som så länge kallade sig bondepartiet, överhuvudtaget inte nämner lantbruket i sin landsbygdsreform. Inte heller nämner man skogsägarna, vars situation så länge debatterats i media, eller allt det övriga, myllrande småföretagandet ute på de svenska landsbygderna.
Att reformpaketet helt saknar såväl lantbruks- som företagarperspektiv är djupt problematiskt och kanske ytterligare ett symptom på det aldrig sviktande storstadsperspektivet. För har man insikt och kunskap om förhållandena på den svenska landsbygden vet man att företagen, och kanske särskilt lantbruken, är avgörande för att vi ska kunna förbättra livskvaliteten för våra svenska landsbygdsbor. Sedan välfärden började monteras ned på glesbygderna är det nämligen dessa som stått för nya arbetstillfällen, sett till att samhället gått runt och täckt upp där de offentliga institutionerna försvunnit.
Samtidigt minskar de svenska lantbrukarna i stadig takt. Varför detta sker debatteras flitigt, men tunga regelbördor och strukturrationalisering har definitivt spelat en viktig roll i varför många lantbruk lägger ned. Ändå talar det gamla bondepartiet om regelförenklingar och stöd till småskalig verksamhet endast i relation till välfärdsinstitutioner i sin landsbygdsreform, trots att detta är vad lantbrukarkåren efterfrågat i många år.
I en tid när många lantbruk har det tuffare än någonsin, och frågan om självförsörjning av livsmedel är viktigare än någonsin, är det djupt beklagligt att Centerpartiet med sin nya landsbygdspolitik förflyttar sig ännu längre in i staden. Att välfärd går att förena med företagande, och att dessa på landsbygden ofta är en förutsättning för varandra, verkar partiet ha missat. Antagligen till dess egen förlust.
Ella Li Jennersjö