Sveriges strandskydd har länge varit en källa till debatt. Men i nuvarande form är strandskyddet alltför stelbent. Det skriver Mikaela Johnsson, vice ordförande, och Björn Galant, näringspolitisk expert allemans- och äganderätt, LRF.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sveriges strandskydd har länge varit en källa till debatt. Syftet med lagstiftningen är gott – att skydda vår natur samt möjliggöra allmänhetens tillgång till stränder och vatten. Men i nuvarande form är strandskyddet alltför stelbent och hämmar utvecklingen på landsbygden. Därför är det hög tid att genomföra en reform som både utvecklar miljövärden och möjliggör lokal tillväxt. Regeringen första steg med ett uppdaterat strandskyddsförslag är därmed varmt välkommet.
Genom att fånga in kväve och fosfor har alla vattensamlingar en renande effekt. Ett viktigt bidrag till renare vatten. Vattensamlingar är dessutom mycket värdefulla för den biologiska mångfalden och beredskap. Med ökande extremväder behöver lant- och skogsbruket fler vattensamlingar för att kunna bevattna grödor, men även för att släcka skogsbränder.
Vattenrening, biologisk mångfald och ökad beredskap är värdefulla samhällsnyttor som alltså är kopplade till små vattensamlingar, men dagens strandskydd hindrar denna utveckling eftersom alla anlagda vattensamlingar får strandskydd per automatik. Det innebär i praktiken att bonden som gynnar den biologiska mångfalden och stärker beredskapen med en vattensamling beläggs med 100 meter byggförbud runt om vattnet. En sådan lag utvecklar inte miljö- och beredskapsvärden. Därför är det positivt att regeringens uppdaterade strandskyddsförslag gynnar framväxten av fler små vatten.
I dagsläget är det strandskydd runt alla små vattensamlingar och smala vattendrag och det är lika ”hårt” för en lantbrukare i Norrbottens inland eller djupaste Småland som för boende i Stockholmsregionen. En sådan lagstiftning är inte rimlig och för lantbrukarens verksamhet är den kontraproduktiv eftersom den minskar den markareal som lantbrukaren kan använda för att utveckla sitt företag, exempelvis genom energiproduktion, eller naturturism, vilket är något som gör det möjligt för människor att komma närmare naturen och ta del av allemansrätten.
Om en lagstiftning ska förbli respekterad över tid behöver den justeras så den följer med i sin samtid. Förslaget att ta bort strandskydd från vattendrag smalare än 2 meter är ett bra exempel på det. Enligt SLU finns det över 50 000 mil vattendrag i Sverige. Det motsvarar mer än 12 varv runt jordklotet. Med 100 meter strandskydd på bägge sidor av alla dessa vattendrag upptar det en fjärdedel av hela Sveriges landareal. Det är inte rimligt och det hämmar investeringar i boende, turism och företagsutveckling.
En sak som gör Sverige vackert är variationen i landskapet. Vi kan njuta av betes- och åkermark med olika grödor samt varierande skog. Centralt för att det ska förbli så är att lantbrukare har bra lönsamhet i sin verksamhet. För att kunna öka lönsamheten behöver reglerkrånglet minska. Ett steg i rätt riktning för att minska regelkrånglet är regeringens strandskyddsförslag, för de leder till en ökad möjlighet för lantbrukaren att utveckla sitt företagande och den biologiska mångfalden.
Mikaela Johnsson, vice förbundsordförande LRF
Björn Galant, näringspolitisk expert allemans- och äganderätt, LRF
