Tragiskt med anonymiserad forskningsstudie
Hur modern djurvälfärd i allmänhet - och en beteslag i synnerhet - ska utformas måste vara baserat på fakta och inte vara känslostyrt. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Växa Sverige har bedrivit en forskningsstudie under 18 månaders tid för att undersöka hur flexibel betesdrift på sju gårdar påverkar mjölkkor. Studien har bedrivits under största möjliga hemlighetsmakeri någonstans i Sverige. Land Lantbruk har fått göra ett exklusivt besök på en av gårdarna där forskningsstudien har bedrivits. Men detta under premisserna att lantbrukarens identitet och gårdens lokalisering inte röjs. Även alla de som medverkar i studien är anonyma. Den enda person som får uttala sig offentligt är Fredrik von Unge, utvecklingschef på Växa. Självklart respekterar vi på Land Lantbruk dessa uppsatta regler. Men det ger en fadd eftersmak. Var har vi hamnat som när en relativt liten studie på 1500 kor som handlar om djurvälfärd behöver anonymiseras till en så hög grad? Är hotbilden så stark, är ämnet så känsligt eller drivs det av en rädsla hos de som bedriver den?
Sveriges beteslagstiftning är världsunik. Men ska den inte kunna utvärderas och moderniseras efter dagens djurhållning på ett vetenskapligt sätt?
Om vi vidgar vyerna så känns det närmast absurt att frågan har blivit så oerhört polariserad. Hur kan det komma sig att vi inte ens kan bedriva forskning som handlar om just djurvälfärd utan att anonymisera själva huvudrollsinnehavarna till oigenkännlighet?
Ansvaret för detta finns det många som kan dela på. Näringen har själva med Arlas Bregottfabrik i spetsen i åratal marknadsfört betande mjölkkor på bästa sändningstid som det främsta argumentet för att välja svenska mjölkprodukter. Då måste även samtliga aktörer, LRF, Växa Sverige och andra intresseorganisationer på ett sakligt sätt förklara för konsumenter och beslutsfattare vad hela den här debatten egentligen innebär.
Tidningen Husdjurs chefredaktör Linda Grimstedt uttryckte det väl i en ledartext tidigare i somras. Om representanter för konsumentgrupper, aktivister, lantbruksorganisationer, politik och näringsliv istället kunde börja med att enas i vad de kan vara överens om. Att djuren ska ha det bra, att vi vill ha öppna landskap och att korna är viktiga för den biologiska mångfalden. Nu har debatten blivit så fragmenterad att det handlar om "att korna ska aldrig få beta" i den ena ringhörnan och "konkurrensskäl" i den andra.
Förra vintern inledde landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) arbetet med en livsmedelsstrategi 2.0 och han tillsatte även en utredning om stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd, som skulle ha presenterats i slutet av juni men som har flyttats fram till den 30 augusti.
Svenskt lantbruk och svenska jordbrukare förtjänar verkligen bättre än så här. Hur modern djurvälfärd i allmänhet - och en beteslag i synnerhet - ska utformas måste vara baserat på fakta och inte vara känslostyrt.
Anna Nilsson