Till vad ska jordbruket regenereras?

Hur många gånger har vi hört att jordbruket måste ställa om, utan förklaring till vad? Självklart har jordbrukarna arbetat med helhetssyn i generationer, men de har inte anlitat kommunikatörer att förklara det med trendiga ord. Det skriver Kersti Linderholm, agronomie doktor.

Nyckeln till framgångssagan är ”regenerativt” jordbruk. Skillnaden mellan vanligt jordbruk och regenerativt är, enligt skribenterna, helhetssyn. Men hur tänker man där? Det skriver Kersti Linderholm, agronomie doktor, i en debattartikel i Land Lantbruk.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Replik på debattartikeln: Satsa på regenerativt lantbruk - framtidens attraktiva arbetsplats av Josefin Kihlberg, Sara Maxence och Patrik Rehn, Regenerator.nu och Jenny Dannstedt, Antrop i Land Lantbruk nummer 3 2025.

Hur många gånger har vi hört att jordbruket måste ställa om, utan förklaring till vad? Även myndigheten Vinnova påstod 2023 att ”forskningen är tydlig och branschen är enig – matsystemet behöver ställas om”. Vinnova satsade i ett inledande skede 28 miljoner av våra skattepengar till uppgiften att ta fram ”ett nytt recept för matsystemet”. Bland de utvalda att driva ”plattformarna” dominerade kommunikatörer, marknadsförare, ekonomer, processledare och liknande. Även WWF och Organic Sweden fick tilldelning, men några med förankring i vanligt svenskt vetenskapsbaserat jordbruk var svårt att finna. Exempelvis blev Agro Sörmland lottlös. Kanske var det just poängen, för nu skulle ju jordbruket ställas om och ”framtidens goda, hälsosamma och hållbara mat” skulle produceras.

I Land Lantbruk nummer 3 2025 kom resultatet från en av de utvalda grupperna. Texten innehåller många substanslösa modeord och har visioner som platsar i en barnbok. Om 14 år blomstrar ekonomin och högutbildade slåss om att arbeta på gårdarna. Inget praktiskt arbete verkar behöva utföras då robotar och AI fixar det. Indirekt förespråkas alltså en ännu snabbare strukturrationalisering om jordbruken ska ha råd med avancerad teknik och teoretiska experter. Nyckeln till framgångssagan är ”regenerativt” jordbruk. Skillnaden mellan vanligt jordbruk och regenerativt är, enligt skribenterna, helhetssyn. Men hur tänker man där? Självklart har jordbrukarna arbetat med helhetssyn i generationer, men de har inte anlitat kommunikatörer att förklara det med trendiga ord. Egentligen borde en så flummig text bara få passera utan att visas uppmärksamhet. Men snart ska nästa omgång skattepengar pytsas ut och enbart de som var utvalda i första omgången får söka. Så detta är bara början då 138 miljoner är avsatta till hela omgången.

Livsmedelsproduktion är en alldeles för viktig bransch för att bli lekstuga och födkrok för Stockholmsbaserade konsulter. Även några länsstyrelser och lantbrukarnas ekonomiska föreningar lyfter det bedrägliga begreppet ”regenerativt” som lösningen för framtiden. Någon tydlig definition saknas, mer än att allt då blir underbart. Regenerativ betyder återbildande. Frågan är vad är det som ska återbildas. Är det skogen som brändes ner och odlades upp för att producera mer mat? Eller är det de utarmade jordarna som orsakade hunger och utvandring? För när det gäller mullhalt och kolbindning så ökar det stadigt i svensk åkermark enligt miljöövervakningen. Uppenbarligen finns redan ett ”regenerativt” arbete i det vanliga, vetenskapsbaserade jordbruket. Samma år som Vinnova startade detta projekt så drog de ner budgeten för existerande plattformar som exempelvis Agtech Sweden, ett projekt som verkligen är förankrat i praktiskt och teoretiskt jordbruk. Är det god hushållning med skattepengar att istället ösa ut dem på konsulter utan verklighetsförankring? De regenerativa ansatserna kan få direkt degenerativa effekter för livsmedelsproduktionen. Eller är det något jag inte förstår? Vad konkret vill skribenterna uppnå som inte redan vetenskapen arbetar med och lantbrukarna tillämpar när det är möjligt?

Kersti Linderholm

agronomie doktor

Läs mer: 

Blodbrownie - en symbol för minskat matsvinn

Främst behövs matproducenter – inte miljöhjältar