För att säkra livsmedelsproduktion och upprätthålla en konkurrenskraftig lantbrukssektor måste Sverige fortsätta att välkomna arbetskraftsinvandring. Det skriver Lena-Liisa Tengblad och Emma Terander, Gröna arbetsgivare.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Svenskt lantbruk står inför en rad utmaningar: klimatförändringar, nya krav på hållbarhet och effektivitet samt en snabbt åldrande befolkning på landsbygden. En av de mest kritiska faktorerna för att lantbruket ska kunna möta dessa utmaningar är tillgången till arbetskraft. I detta sammanhang spelar arbetskraftsinvandringen en avgörande roll. För att säkra livsmedelsproduktion och upprätthålla en konkurrenskraftig lantbrukssektor måste Sverige fortsätta att välkomna arbetskraftsinvandring.
Svenska lantbrukare har länge kämpat med brist på arbetskraft, en problematik som har förvärrats de senaste åren. Detta innebär inte bara ekonomiska förluster utan riskerar också att påverka den svenska livsmedelsproduktionen och landets självförsörjningsgrad.
Arbetskraftsinvandring har länge varit en lösning för att kunna fylla denna arbetskraftsbrist. Många av de arbetare som kommer till Sverige för att arbeta inom lantbruket är från EU-länder, men en betydande del kommer också från länder utanför unionen. Det gäller länder som Ukraina, Thailand, och Albanien. Dessa arbetare utgör en viktig del av arbetsstyrkan under exempelvis plockning och skörd. Utan dessa personer skulle produktionen i praktiken stå still i många fall.
Nuvarande regering har tydliggjort sin ambition om att begränsa, försvåra och fördyra rekrytering av arbetskraft från tredjeland och vill i stället fokusera på så kallad högkvalificerad arbetskraftsinvandring. Problemet är att det inte är helt självklart vad som ryms inom detta begrepp. Lantbruk är i dag högteknologiska företag där en mängd olika maskiner används, maskiner som inte sällan kräver kompetens och vana. Denna kompetens är inte något som nödvändigtvis finns att tillgå överallt.
Det föreslagna lönegolvet i nivå med svensk medianlön ligger för närvarande på 35 600 kr i månaden. För företag som varit tvungna att förlita sig på möjligheten att rekrytera kompetens utanför EU får detta förödande konsekvenser. Från att tidigare betalat kollektivavtalade löner för alla anställda, ska de nu betala minst 35 600 kr i månaden till de som kommer från länder utanför EU. Om man höjer lönen för denna personalgrupp är risken stor att övrig personal förväntar sig samma lönenivåer, vilket kommer att tära enormt på redan små marginaler i företagens ekonomi – i värsta fall kommer det att knäcka dem.
Dessutom sätts hela den svenska lönebildningsmodellen ur spel med en sådan lösning.
Sverige dras med en hög strukturell arbetslöshet, särskilt bland unga. Vi ser positivt på regeringens ambitioner att sätta dessa och övriga arbetslösa i arbete, men det är fullkomligt orealistiskt att tro att de kommer att täcka kompetensbehoven inom lantbruket inom någon överskådlig framtid.
Därför uppmanar vi regeringen att tänka om kring det föreslagna lönegolvet och i stället fokusera på reformer som sätter folk i arbete, snarare än att försvåra och fördyra rekryteringen av kompetens för företagen. Förändringar tar tid, och det underlättar om man börjar i rätt ände. Tänk om, tänk rätt!
Lena-Liisa Tengblad
Vd Gröna arbetsgivare
Emma Terander
Chef arbetsmarknad Gröna arbetsgivare
