Strandskyddslagen hindrar landsbygdsutveckling

Strandskyddslagen finns till för att den är viktigt för djur, växtliv och för allas möjlighet att nå stränder för friluftsliv, men den har tyvärr blivit ett stort hinder för företags nyinvesteringar. En ändring och differentiering av denna lag måste snarast ske så den inte hindrar utveckling av kreativa företag.

Undertecknad har varit verksam i både lantbruk och besöksnäringen i över 40 år och sett hur snett denna lag slår mot vår verksamhet.

Varför skall inte företagare som verkat i åtskilliga år kunna utveckla sig inom det område de redan finns, det gör ju att en större allmänhet får nytta av deras investeringar? Har man inte en detaljplan som är gjord före 1975 är ju detta idag nästan omöjligt. Jag pratar nu inte områden som är känsliga för växt och djurliv.

Det finns ett antal undantag att beakta och även ett utrymme för tolkningar men väldigt ofta tolkar våra länsstyrelser dessa till det negativa, det har blivit en förbjudenlag. Landshövdingar och chefer på hög nivå, ta er en tankeställare vad som är rimligt och inspirera era tjänstemän i stället till positiva beslut, och främja vad som står i er vision ”främja länets utveckling och noga följa länets tillstånd”.

Oftast har våra kommuner en mer realistisk syn men det är ju föga hjälp när våra länsstyrelser oftast överklagar dessa ärenden.

Skall vi som entreprenörer inom både lantbruk och besöksnäring försöka utveckla våra företag kan vi inte ha denna förbjudenlag som skapar så mycket onödigt byråkratiskt arbete och extrakostnader för oss.

Jag anser att lagen måste ändras så att företag som sedan tidigare verkar i ett strandskyddsområde inte hämmas om de redan där har en verksamhet. I dessa fall måste det till en liberalare tolkning av framförallt ett av undantagen i strandskyddslagen ”området redan ianspråktaget”.

Kommunerna måste även få utöka sina områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, så kallade LIS-områden. Inom dessa områden kan det särskilda skälet för landsbygdsutveckling användas när man prövar dispenser och upphäver strandskyddet. Då kan även lantbruksföretag få möjlighet att skapa sig ett till ben att stå på ekonomiskt i sin verksamhet. Många glesbygdskommuner lider även av befolkningstapp, här skulle även framtagande av bland annat attraktiva tomter kunna hejda denna utveckling.

Jag uppmanar nu politiker av alla färger att verka för att strandskyddslagen differentieras så att verksamheter som redan är i gång inte hämmas av paragrafrytteri och byråkrati så de kan gå vidare och skapa både arbetstillfällen och göra allmänheten till nytta.

Här måste även branschorganisationer såsom LRF, SCR, Visita, samt även Svenskt Näringsliv aktivt arbeta för att denna ändring sker snarast.

Ulf Nordentjell

Före detta campingvärd och tidigare ordförande i SweCamp och Camping Värmland.