En fungerande demokrati, stabila samhällsfunktioner och en stark äganderätt är grundläggande för ett välfärdssamhälle. Om inte politiken agerar snabbt tror jag att Sverige är på väg mot ett sluttande plan. Det skriver Per Nyström, Nergården.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Årets Nobelpris i ekonomi tilldelades forskare som har studerat varför vissa länder har utvecklat ett välfärdssamhälle och varför andra länder inte har lyckats med det konststycket. Man konstaterade att länder som har lyckats hade vissa grundläggande konstruktioner för sin framgång. Nämligen en fungerande demokrati, stabila samhällsfunktioner och en stark äganderätt. Sveriges framgångar bygger till stor del på att även vi har varit bland de mest framgångsrika länderna i att säkerställa dessa funktioner.
Tyvärr håller dessa grundpelare på att eroderas under senare år. Här tror jag att politiken måste återställa förtroendet för samhället hos stora delar av befolkningen, främst hos landsbygdens innevånare och speciellt hos oss som verkar inom de gröna näringarna och har fotosyntesen som vårt viktigaste verktyg. Fotosyntesen är grunden för ett hållbart samhälle.
Då går det inte att delar av miljörörelsen har getts möjligheten att överklaga exempelvis avverkningar som har godkänts av Skogsstyrelsen genom Åhuskonventionen. Om inte myndighetens beslut gäller, varför har vi då myndigheter? Miljörörelsen behöver aldrig ta ansvar för att generationsskiften inte kan genomföras eller investeringar på landsbygden inte förverkligas på grund av Sveriges extrema tolkning av Åhuskonventionen.
Samma fenomen gäller artskyddslistan. Hur kan miljörörelsen tillåtas stoppa avverkningar med underlag som är subjektivt redovisade? Exempelvis ifall bombmurklan har observerats för flera decennier sedan, knäroten som tydligen finns på så ofantligt många ställen eller ifall en lappuggla eventuellt har synts till för många tiotals år tidigare. Varför finns det inte krav på att samhället måste säkerställa ersättning om artskyddslistans osäkra innehåll som ger möjlighet till inskränkningar i pågående markanvändning för skogsägare?
Jag tror det är bråttom att politiken återställer förtroendet för samhällets institutioner, implementerar FNs deklarationen om mänskliga rättigheterna i artikel 17 a och 17b samt samt artikel 30, angående äganderätten. Miljörörelsen kan inte få fortsätta använda Sveriges absurda sätt att överimplementera förordningar som andra länder hanterar på ett mer realistiskt sätt.
Om inte politiken agerar snabbt tror jag att Sverige är på ett sluttande plan på väg bort från ett välfärdssamhälle. För att istället vara på väg till ett samhälle där tilltron på myndigheterna minskar radikalt samt där korruptionen kommer att öka. Klyftorna ökar. Motsättningar mellan stad och land ökar. Demokratin urholkas.
Politiker, fundera på om ekonomipristagarna har en poäng i sin forskning om äganderätten.
Per Nyström
Nergården
