Det råder en frånvaro av tilltro till att en lantbrukare kan bedriva sin produktion utan hänsyn till djurvälfärd, natur och miljö utan att det regleras av lagar. Lagar som i sin tur ofta saknas i de länder vars produktion föder halva vår befolkning, det skriver Ida Frankenberg.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
De senaste veckorna har jag fått ovanligt många besked om att mjölkgårdar i min närhet har valt att lägga ner sin produktion eller inom snar framtid kommer att avveckla mjölkproduktionen. På flera av gårdarna kommer fortsatta att ha köttdjur, men vakuumpumpen kommer en gång för alla stängas av och mjölkbilen kommer lämna gården för sista gången. Jag får en klump i magen, även om det inte är gårdar som jag själv lever av.
På många av gårdarna kommer det aldrig mer stå en ko i båset igen. I många fall handlar det om att rådande lagstiftning baseras på en inbillning av att framtidens kor inte skulle inte mår bra nog av dessa lagårdar. Om det instiftas krav som innebär en påtvingad ombyggnad vilken inte kan finansieras av verksamheten finns ju inget annat val. Men självklart kan andra orsaker ligga till grund för ett beslut om att mer eller mindre påtvingat avveckla ett livsverk. En eventuell nästa generation som inte kan eller vill ta över rådande produktion är fallet för flera av de gårdar jag syftar på. Jag är själv inte i sitsen av att ha möjlighet att ta över en gård. Men i det nuvarande läget för dagens lantbrukare hade jag också funderat en extra gång om det är värt det. Är den ekonomiska utsattheten och det dagliga slitet värt att producera mat åt en befolkning som inte ser värdet i arbetet?
Regelförenkling som för många anses vara bland det viktigaste att få igenom för att underlätta arbetet verkar snarare gå åt fel håll i en del frågor. Om samhället inte tror på att en lantbrukare kan bedriva sin verksamhet utan överlappande kontroller och byråkrati har jag full förståelse för att det känns tveksamt att arbeta för att bedriva produktionen.
Det råder en frånvaro av tilltro till att en lantbrukare kan bedriva sin produktion utan hänsyn till djurvälfärd, natur och miljö utan att det regleras av lagar. Lagar som i sin tur ofta saknas i de länder vars produktion föder halva vår befolkning. Jag förstår att dessa faktorer tillsammans med en lägre marginal mellan insatsvaror och försäljning av produkter skapar en ovilja att fortsätta kämpa med sin produktion. Mjölkgårdarna är såklart bara ett exempel bland många när det kommer till dessa frågor, men sedan år 2000 är det den djurkategori som minskat allra mest i Sverige.
Häromdagen tog jag en omväg förbi en av gårdarna som jag hört kommer lägga ner sin produktion på väg hem. Sakta körde jag förbi gården för jag vet att det går att se in i ladugården från vägen. Jo då, än så länge syntes några kors ryggar därinne. Även om beslutet är taget om att sluta mjölka kor på gården saknas inte kon i båset på ett litet, litet tag till.
Ida Frankenberg,
Blivande husdjursagronom
