Sluta utred, börja bygga

Ett stort orosmoment för svensk livsmedelsförsörjning är att endast tre procent av spannmålsarealen finns i länen norr om Dalarna. Allra längst norrut finns inga större lagringsmöjligheter och inte heller några kvarnar. Lantbruksföretagen i norr är därför extra utsatta i händelse av kris och av störningar i infrastrukturen. Det är dags att ta ett krafttag för att främja en ökad spannmålsodling i norr, som även innebär en satsning på hela kedjan. 

Det här är verkligen ingen nyhet. Detta känns tvärtom som en text om ett ämne som jag har skrivit lite för många gånger. Samtidigt är bristen på beredskap för akut för att utelämna och vinkeln tål tyvärr att upprepas. När jag frågar runt bland olika insatta personer så växer en enhetlig bild fram. Bland dem jag har talat med så verkar ingen riktigt förstå varför prioriteringen inte är tydligare och handlingskraften större. Lantmännen har redan erfarenheter från beredskapslagring i Finland, och även i Norge. Varför inte de erfarenheterna används direkt för att appliceras på moderlandet är inget annat än en gåta. 

För även om näringen står redo för att börja bygga upp nationella spannmålslager så kan det inte göras utan mandat eller medel. Beslut förhalas gång på gång av regering och myndigheter. Frågan är vad man väntar på. Ännu sämre tider? Det är förstås viktigt att utreda behov, utformning och avtal för att förutsättningarna ska bli så goda som möjligt. Frågan är hur Norge kan gå från löfte till beslut på drygt ett halvår medan Sverige planerar att utlysa de första upphandlingarna först 2026? 

I en av raden av utredningar föreslår Jordbruksverket avtalsbaserade omsättningslager, och enligt Lantmännen kan kortsiktiga lager byggas upp redan nu. Men för det krävs givetvis att staten skjuter till finansiering. Underlag är överlämnat till regeringens bord - fast ännu har ingenting hänt. Löften om en uppdaterad livsmedelsstrategi och forskningsproposition svävar fortfarande i framtiden. 
 

Natomedlemskapet har ställt den svenska försörjningsförmågan i ett helt nytt ljus. Det innebär att Sverige inte enbart ska kunna försörja sin egen befolkning i en krissituation utan även trupper och eventuella flyktingar. I de utredningar som har gjorts framställs system med statligt finansierade spannmålslager i Schweiz och Finland som framgångsrika exempel. Med respekt för processen så kan inte svenska myndigheter fortsätta att vara bromsklossar i uppbyggnaden av en starkare nationell livsmedelsberedskap. 

Beredskapsfrågan har historiskt sätt prioriterats ner, men nu handlar det om att agera innan tidsfönstret slår igen. 
 

Anna Nilsson