I den allmänna debatten, har skogsskötsel blivit en binär fråga. Det finns med andra ord bara två alternativ: hyggesfritt eller trakthyggesbruk. Det är missvisande och en grov förvanskning av verkligheten som lägger en våt filt över odlarglädjen. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Exkursioner är trevliga och inspirerande. Man diskuterar olika sätt att sköta skogen, kollar in trädslagsblandningar, odling av viltfoder, hybridaspar, eller vad det nu kan vara. En del ger hopp om framtiden. En del går inte alls. Det är ett fint sätt att utbyta erfarenheter, men på ett högre plan, i den allmänna debatten, har skogsskötsel blivit en binär fråga. Det finns med andra ord bara två alternativ: hyggesfritt eller trakthyggesbruk. Det är missvisande och en grov förvanskning av verkligheten som lägger en våt filt över odlarglädjen. För att ta vara på kraften i skogsbruket måste det vara inspirerande och roligt.
Det finns all anledning för den intresserade att testa varianter av hyggesfritt. Andra kanske är mer lockade av gallringsfritt, vilket kan vara ett bra alternativ i granskogen. Varianterna är förstås oändliga, men det fina ämnet skogsskötsel börjar fastna ett fåtal huvudspår. Det behövs bredd, motivation och inspiration. Frågan är förstås hur det fungerar för landet som helhet om skogsägarna fortsätter att utveckla dagens skogsskötsel, utan att helt byta spår till hyggesfritt.
En ny vetenskaplig artikel ger besked ("An aging population. A century of change among Swedish forest trees"). Forskarna på SLU har kartlagt skogen under 100 år kopplat till tre faser i skogspolitiken. Det började 1903 med den första skogsvårdslagen. Då lades också grunden till dagens utbildning och forskning, efter tysk modell förordades kalhyggen och aktiva föryngringsåtgärder. Av olika anledningar gled det över till sämre och billigare naturliga föryngringar kombinerat med dimensionshuggning, där man tar ut de grövsta träden.
Den hyggesfria metoden lämnade mer att önska. Under 1950-talet började en produktionsinriktad politik med hyggen, ny teknik och ordentliga föryngringar. Den tredje radikala förändringen kom med dagens politik för 30 år sedan då miljöhänsynen lyftes fram. Forskarna konstaterar att resultaten av ny politik tar flera årtionden. I det långa perspektivet är ändå resultaten tydliga.
På hundra år har virkesvolymen fördubblats. I södra Sverige har andelen lövträd, utanför reservaten, ökad dramatiskt efter år 2017. Andelen äldre ek har nästan tiodubblats på 40 år. För 100 år sedan fanns det 137 miljoner kubikmeter träd som var minst 180 år gamla. För knappa 40 år sedan var det 52 miljoner och nu drygt 100 miljoner kubikmeter.
En enkel slutsats är att skogspolitiken fungerar för att nå önskvärda resultat, men den måste ges tid och kan förbättras ytterligare. Då är inspirerade skogsägare en avgörande tillgång.
