Det behövs ytterligare möjligheter för att kunna bedriva en effektiv skyddsjakt av vildsvin. Därför ser vi helst att möjligheten att nyttja drönare vid skyddsjakt avser hela den skadedrabbade fastigheten. Det skriver Carl-Fredrik Svederberg, ordförande, ihop med övriga styrelseledamöter för Sveriges Jordbruksarrendatorer.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Viltskador är starkt förknippade med lönsamhetsfrågan inom svenskt lantbruk. Jordbruksarrendatorer är särskilt utsatta för viltskador eftersom de oftast har små direkta möjligheter att påverka viltstammarna. Vi kan beskrivas som en skadelidande tredje part i ett avtal mellan jordägare och jägare. Jakträtten för arrendatorer skrivs oftast bort i arrendekontrakten och om den ingår i arrendet så omfattar jakten oftast bara den upplåtna arealen i jordbruksarrendet och inte eventuell angränsande skogsmark. Det gör att kontrollen av viltstammen genom vanlig jakt blir ineffektiv.
Sveriges Jordbruksarrendatorer, SJA, nås numera inte sällan av information om att arrendatorer i viltskadedrabbade områden väljer att avsluta sitt arrende då de ekonomiska förutsättningarna för att bedriva växtodling inte längre finns. Det är därmed en allvarlig situation vi står inför. De stora viltskador som drabbar både arrendatorer samt självverksamma jordägare kan inte ligga i linje med intentionerna om en ökad livsmedelsproduktion i Livsmedelsstrategin 2.0 som regeringen nu arbetar med att ta fram.
Trots att det under senare år har tillkommit ett antal möjligheter som underlättar jakt på vildsvin såsom användning av rörligt och fast ljus, termiska sikten, elektronisk bildförstärkare med mera så behövs ytterligare möjligheter för att kunna bedriva en effektiv skyddsjakt av vildsvin.
Skyddsjakt ska för att vara effektiv bedrivas proaktivt. Därför ser vi helst att möjligheten att nyttja drönare vid skyddsjakt avser hela den skadedrabbade fastigheten. Att bara kunna nyttja drönare i växande gröda eller i fält förbättrar endast möjligheten att söka vildsvin från ovan då skada på gröda redan har uppstått.
Får skyddsjakt bedrivas över hela den skadedrabbade fastigheten ökar möjligheten till säkra skott mot rätt vildsvin i en lämpligare biotop än en växande gröda där det kan vara svårt att bedöma vilken typ av djur som finns inom skotthåll.
SJA ser även motsättning i lagstiftningen som råder angående det faktum att förande sugga inte finns undantagen vid skyddsjakt enligt punkt 2 i bilaga 4. Det motsägs av 27§ i jaktlagen som anger att jakt inte får bedrivas så att viltet utsätts för onödigt lidande, exempelvis att avkomma görs moderlös. Effekten av detta förhållande leder till att ett stort antal jägare avstår från att skjuta suggor då de inte vill riskera att begå jaktbrott. Att inte skjuta suggor gör det omöjligt att reducera en övertalig viltstam både på riksnivå såväl som lokalt, då det är suggorna som står för reproduktionen. Som referens hänvisar SJA till drabbade området av afrikansk svinpest i trakten av Fagersta där man på kort tid effektivt tömde området på vildsvin, då målet och viljan var att avliva samtliga vildsvin.
Vildsvin hör inte hemma i Sverige.
Carl-Fredrik Svederberg, ordförande, ihop övriga styrelseledamöter för Sveriges Jordbruksarrendatorer
