Det har länge funnits en politisk vilja och prioritering i att mat ska vara billig. Men de fantastiska tekniska framsteg som har effektiviserat och utvecklat jordbruket har också visat sig ha en baksida. För att ändra på det krävs ett delat ansvar av våra gemensamma medel. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Populationer av ryggradsdjur har minskat med 73 procent i genomsnitt mellan år 1970 och 2020, enligt WWFs nya Living Planet Report. Förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarna leder till en dubbelkris, som går att vända om vi agerar nu, varnar organisationen.
Forskare på plattformen SLU Future Food har samtidigt gett ut rapporten Den biologiska mångfalden och maten vi äter. Forskarna vill belysa kopplingen mellan det vi vill äta och att främja biologisk mångfald. Historiskt sett har vi ätit det som har funnits lokalt, men i den globala livsmedelskedjan så blir även påverkan på den biologiska mångfalden global. Många tycks glömma att en del av de hotade arterna är beroende av lantbruket. Ett av de största hoten är om vi inte alls har ett levande svenskt lantbruk.
Politiken och samhället har prioriterat storleksrationalisering och framväxten av ett storskaligt produktivt lantbruk. Det har funnits en politisk vilja och man har prioriterat att mat ska vara billig. Men de fantastiska tekniska framsteg som har effektiviserat och utvecklat jordbruket har också visat sig ha en baksida. För att ändra på det krävs ett delat ansvar för våra gemensamma medel. Att prata om kostnader i sammanhanget kan låta kallt och hårt, men det är verkligheten för landets lantbruksföretagare.
Det är lätt för beslutsfattare att skjuta fram problemet på tidsaxeln. Det var en av slutsatserna på Mångfaldskonferensen 2024 som nyligen hölls på SLU Ultuna. Men riktade ersättningar och ökad konsumentmakt som lyftes fram som lösningar är en sak i teorin och en annan i praktiken. Politiken och marknaden är två inte helt pålitliga kumpaner när det kommer till att prissätta något som ibland är osynligt och samtidigt nästintill ovärderligt.
Ett sätt att tala klarspråk är att ändå försöka sätta en prislapp på biologisk mångfald. Det har gjorts i rapporten Kostnader för jordbrukets gröna omställning som LRF gav ut tidigare i år. Cirka 7,1 miljard kronor i investeringar, exempelvis stallar till fler betesdjur, och cirka 3,9 miljarder kronor i en årlig kostnad, där den största posten är skötsel av befintlig och ny betesmark. Det går inte att vrida tillbaka klockan till tider som flytt men det är fullt möjligt att inspireras av metoder som efterliknar mindre gårdar med betande djur på örtrika blommande ängar. Det finns många goda och beprövade exempel som rörelsen Hela Sverige Blommar eller lärkrutor i höstsådda fält. Samordning och långsiktighet behövs.
En början kan vara att göra plats i programmet för lantbrukare, lantbruksforskare eller branschföreträdare. Så var det inte denna dag med temat "Mångfald i matlandskapet". Inte ens på Sveriges Lantbruksuniversitet bjuds huvudpersonerna själva in till diskussionerna.
Anna Nilsson
