Slutsatsen att konkurrensen i livsmedelsbranschen idag är alldeles för låg är inte svårt att hålla med om. Vad roligt att Vänsterpartiet fått upp ögonen för konkurrensens nytta. Det skriver Göran Heyman, Vårgårda.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Matjättarnas missbruk måste stoppas av Nooshi Dadgostar, partiordförande Vänsterpartiet, och Kajsa Fredholm, riksdagsledamot i miljö- och jordbruksutskottet.
Läste med intresse insändaren från Nooshi Dagostar och Kajsa Fredholm om hur de stora grossisterna allt mer tagit över utvecklingen i livsmedelsbranschen med bland annat hot om avlistning, EMV och så vidare. Slutsatsen att konkurrensen i livsmedelsbranschen idag är alldeles för låg är inte svårt att hålla med om. Vad roligt att Vänsterpartiet fått upp ögonen för konkurrensens nytta. Välkomna i gänget!
Jag har upplevt denna utveckling från olika sidor från 1970-talet och 30 år framåt. Jag tog över ett lantbruk och en liten rörelse som bland annat hade Ica som kunder. Lantbruket drev vi ganska konventionellt i någorlunda takt med den allmänna utvecklingen. Företaget däremot fick vi driva i konkurrens med internationella jättar som Marsh och Carnation som sålde liknande produkter inom hundmat.
Vår strategi fick i den miljön bli att vara den ständiga tvåan. De internationella jättarna bröt upp marknaden åt oss kan man säga, och det lärde oss vad konkurrens är för något. En gång blev vi faktiskt utsparkade från en livsmedelskedja, men de fick backa tack vare trycket från våra slutkunder. Vad hände under denna tiden på bondesidan och med de produkter som lantbruket producerade? Ordet "konkurrens" existerande inte . Det var "solidaritet " som gällde. En bonde levererade varan och fick en avräkning från sitt eget företag. Ve den som handlade där man fick det bästa avtalet. Detta blev ett tänkesätt som genomsyrade bondekåren.
Föreningarna växte och man fick en känsla av att tjänstemännen i varje fall var nöjda. Ur detta växte två stora, starka företagsgrupper - grossisterna och bönderna - de fann varandra och samarbetar mycket väl. Men till vilket pris och vem betalar kalaset? Kan det vara axet och limpan - bonden och konsumenten?
Dagens unga bönder upplever jag är mycket mer alerta än vad vi var. De driver stora lantbruksföretag. De köper och säljer där det är förmånligast. Passar inte galoscherna så startar de exempelvis egna lokala mejerier. De blir alltså konkurrenter till sin egna gamla företag. Ölbranschen har en liknande kommande utveckling. Och det kommer säkert fler.
Alla kommer inte att lyckas men det ger en vitalisering av hela livsmedelsbranschen.
Göran Heyman
Vårgårda
