Det är inte för sent för Sverige att hålla positionerna, men nu är det upp till bevis för landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i den uppdaterade livsmedelsstrategin. Det skriver Erika Olsson, ordförande, och Sofia Emilsson, verksamhetsledare och näringspolitiskt ansvarig, Ekologiska Lantbrukarna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
När regeringen i veckan lämnade budgetpropositionen till riksdagen så finns tydliga skrivningar om hållbar mervärdesproduktion och ekologisk mat. Marknadsutvecklingen för ekologiskt följs och kommenteras som en del av livsmedelsstrategin. Detta är oerhört viktiga signaler. Samtidigt ser vi hur Sverige jämfört med andra länder ligger efter i initiativ och satsningar på den inhemska ekologiska produktionen. Detta drabbar aktiva svenska lantbruk och riskerar att öka importen.
Sverige är ett land med hög profil inom hållbarhet och har mer potential att bygga konkurrenskraft med mervärdesproduktion av olika slag än att konkurrera på världsmarknaden med anonym råvara. Vi har också såväl naturgivna och tekniska som marknadsmässiga styrkor när det gäller ekologisk produktion. Både i privat och offentlig konsumtion finns en hög andel mat som är både svensk och ekologisk. Detta i kombination med relativt sett stabila politiska signaler över tid har lett till att vi har en hög andel jordbruksmark ekocertifierad. Med det har väl utvecklad kunskap om ekologisk produktion utvecklats i branschen och flera viktiga svenska lantbruksinnovationer är sprungna ur ekoodlingen.
En del av att vara stolt över svenskt lantbruk borde följaktligen vara att omfamna mervärdesproduktion och de affärsmöjligheter som en välmående ekomarknad ger. Men hittills har den sittande regeringen snarare skickat signaler om att just ekologiskt bara ska drivas av marknaden, medan mycket annan svensk produktion ska stimuleras med innovationsmedel och främjandeprojekt. Konsekvensen av ett sådant resonemang är att ekologisk produktion får sämre konkurrensvillkor både jämfört med annat svenskt och jämfört med europeisk ekoproduktion.
Detta i en tid när flera av våra grannländer vässar sina skarpaste pennor för att formulera tydliga planer för ekologisk produktion, "organic action plans”, som ett verktyg att positionera landets livsmedelsproduktion och ett livskraftigt lantbruk. De har bred politisk enighet om att ekologiskt är ett verktyg att ta vara på för såväl konkurrenskraft, grön omställning och exportmöjligheter.
Det är också i en tid när vi precis ser en vändning uppåt på den svenska ekomarknaden. Den gemensamma riskanalysen framåt när vi träffar branschkollegor på Organic Sweden, KRAV och olika livsmedelsföretag är att vi snart kommer att få brist på svensk ekoråvara om inte de samlade signalerna till lantbruket ändras snarast.
Det är inte för sent för Sverige att hålla positionerna, men nu är det upp till bevis för landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i den uppdaterade livsmedelsstrategin som ska presenteras innan årsskiftet. Visst har Sverige alla förutsättningar att leverera mat med hög ambitionsnivå?
Vi är redo – vi har kavlat upp ärmarna och vill försvara Sverige på kartan som ett matland i världsklass.
Erika Olsson, ordförande Ekologiska lantbrukarna
Sofia Emilsson, verksamhetsledare och näringspolitiskt ansvarig, Ekologiska Lantbrukarna
