Strandskyddet är på väg att förändras. Oavsett historik och politikers prestigeförluster måste reformvilja för att lösa problem vara vägledande. Det skriver Jonathan Lindgren på Villaägarnas Riksförbund.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Strandskyddslagen hindrar landsbygdsutveckling av Ulf Nordentjell, före detta campingvärd och tidigare ordförande i SweCamp och Camping Värmland.
Ett förändrat strandskydd behöver understödja tillgången på byggbar mark för nya villaområden i snabbt växande kommuner i Sverige.
Strandskyddet är på väg att förändras. Under början av 2025 väntas regeringen komma med en proposition med förslag på förändringar vid små sjöar och smala vattendrag. Regeringen avser sedan gå vidare med flera förslag från tidigare utredningar. Utgångspunkten med färdiga utredningar gör att propositioner kan komma på plats relativt snabbt. I detta kan förmodas ingå även förslag de själva röstat ned när de föreslogs av den tidigare S-regeringen. Oavsett historik och politikers prestigeförluster måste reformvilja för att lösa problem vara vägledande.
Ett tydligt problem för framväxten av nya villaområden som kan möta efterfrågan på den boendeform de flesta efterfrågar – är bristen på byggbar och attraktiv mark. I Sverige har vi kommuner som Karlskoga, Ludvika och Örnsköldsvik där hjulen snurrar oerhört bra och behovet av ny arbetskraft är mycket stort. För dessa, och även för angränsande kommuner kommer då utmaningen att kunna tillhandahålla attraktiva bostäder där tänkt arbetskraft vill bilda familj och långsiktigt bli kvar i kommunen.
Lokaliseringen av nya bostadsområden för villor kompliceras av reglerna för strandnära bebyggelse. Sveriges strandlinjer går 11 varv runt jorden och 88 procent av detta är runt insjöar exklusive de stora sjöarna (SCB). Det råder alltså ingen brist på denna attraktiva boendemiljö och för orter lite längre bort från täta befolkningscenter blir den blanka sjöspegeln ett attraktivt erbjudande för den som tröttnat på glas och betong.
Men utöver behov för kommuners expansion behöver den enskilde fastighetsägare en stärkt rådighet över sin egen mark, detta inkluderar även företagare som söker förädla upplevelsen av att ha närhet till vatten eller helt enkelt behöver handlingsfriheten på sin gård.
En positiv utveckling i strandskyddsfrågan är det ökade kommunala inflytandet som möjliggörs genom att en kommun kan peka ut strandnära utvecklingsområden. Det gör att kommuner beviljar några tusen dispenser årligen i en dynamik med länsstyrelsen som sedan tenderar överpröva cirka 10 procent utifrån de inbyggda målkonflikterna kring naturvärden och strandtillgänglighet. Lejonparten av de kommunala dispenserna görs i Stockholms län med tonvikt på Stockholms skärgård i kommunerna Värmdö och Norrtälje. Tendensen med dispenser är betydligt svagare hos kommuner med insjöar bortom Stockholms län där möjligheten att locka med vatten är en resurs. I Karlskoga beslutade kommunen om 7 dispenser under 2023, Värmdös hade 235 stycken samma år.
De kommunala dispensmöjligheterna kan ha bidragit till att lätta på trycket kring strandskydd i områden där intresset som högst, men det är svårt att påstå att de fått ”hela Sverige att leva” eller främjat dynamiska tillväxtkommuners bostadstillgång. För kommande reformer av strandskyddet bör regeringen ha tillgången till attraktiv mark för bostadsintresset högst på agendan.
Jonathan Lindgren
samhällspolitisk expert
Villaägarnas Riksförbund
