Hela LRF skulle vinna mycket på att minska avståndet mellan förbundsledningen och medlemmarna. Visa öppenhet och bejaka lokala krafter även om de utmanar den inslagna vägen. Det skriver Sven-Arne Thorstensson, Munkedal.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln EU och politiken måste lyssna på bönderna av LRFs förbundsordförande Palle Borgström.
Det känns alltmer tydligt att det vilar en stor självgodhet inom organisationen LRF.
De som uttrycker tvivel eller har en avvikande åsikt avvisas numera med att ha helt fel! För oss som varit med under många år ser den förändringen. Den nyfikna dialog som tidigare bondeledare uppvisat känns allt mera bortblåst.
Själv ifrågasatte jag LRFs tidigare förbundsordförande Hans Jonsson vid flera tillfällen. Det resulterade nästan alltid att han antingen där och då eller i lunchkön efteråt undrade vad jag egentligen ville och hur jag tänkte. Då var debatt något vitaliserande och bra medan det nu verkar ses som ett besvär och den som finns är förpassad till den årliga LRF-stämman. Ett annat fenomen är att LRF under de senaste 20 åren alltmer ansett sig vara lite klokare och ha bättre strategi än våra europeiska bondekollegors organisationer. Men trots den egna klokheten är det just våra utländska kollegors konkurrensfördelar som vi vill åt men inte lyckas nå.
I linje med detta, är det mer än aningen övermodigt att LRF tar åt sig äran för den politiska omsvängning som skett under det senaste året i Sverige. De flesta inser nog att detta till absolut största delen beror på att vi nu har en klarsynt och modig regering med egen majoritet, mer än en lyckad långsiktig strategi från LRF. Dessutom är samtalsklimatet mellan LRF och den nuvarande regeringen inte är så gott som man vill påskina och enligt källor beror det på LRFs många starka personliga band till Centerpartiets ledning, som är öppet kritiskt till regeringspolitiken.
Ytterligare skrivs i repliken från Palle Borgström att vi i Sverige har konsumenternas förtroende till 80 procent. Detta är inte unikt för Sverige. I stort sett alla rika EU-länder visar att konsumenterna helst köper inhemska produkter, stödjer sina bönder och även till stor del står bakom deras nuvarande aktioner, trots att en och annan moped åkte med i farten.
Men det som oroar mer är det försök till historieförvanskning som avfärdar min andra del i texten som ren lögn. Med orden ”inget kan vara mer fel”, så står ord mot fakta.
För den som har ordning i sina arkiv så finns mycket av detta dokumenterat i original från 2015. Under påsken 2015 startades det så kallade ”Landsbygdsupproret” som proklamerade spontana traktordemonstrationer runt om i landet. Detta mötte LRF centralt med att sända ut flera mejl om att inte stödja aktionen och vare sig delta eller kommentera densamma.
Senare samma år togs lokala initiativ om att svenska bönder borde delta i de stora bondedemonstrationerna i Bryssel. Där blev det kalla handen och inga svenska bönder med LRF-flagga skulle delta. Detta höll man fast vid tills det köpts många flygbiljetter lokalt. Först då sände man med en ledamot från förbundsstyrelsen som observatör.
I slutet av samma månad var Sveriges mjölkbönder tämligen irriterade och en större auktion planerades där LRF Mjölk med vita ballonger och lika vita overaller skulle manifestera på Mynttorget. Så långt har Palle Borgström rätt. Men några traktorer ville LRF inte se i huvudstaden. Så ända fram till att de lokala traktortågen startade mot Stockholm var LRF centralt helt emot aktionen, även om de flesta i initiativet var medlemmar. Även denna gång sändes mejl om att regionerna inte skulle vare sig delta, stödja eller kommentera något traktortåg.
När man centralt insåg att traktorerna ändå var på väg vände man sig ”under galgen”. Man insåg att oavsett, så skulle LRF förknippas med tilltaget.
Citat ur debattartikeln LRF ville hindra vårt traktortåg, publicerad i Land Lantbruk den16 oktober 2015:
”Sex traktorer åkte från kust till kust med skyltar och budskap för mjölken. Förarna kom från Bohuslän, Dalsland och Västergötland. Även ett traktorgäng med åtta traktorer från Mälardalen slöt upp vid slottet. LRF försökte förhindra i början. Men radio, tidningar och sociala medier följde böndernas väg tvärs över landet och LRF ändrade inställning och det slutade med att bönderna fick eloge och kommer få betalt för bränsle."
Så någon ordning på historieskrivningen får det vara ändå vara. LRF behöver också ibland lämna konferensborden och ta på sig arbetshandskarna.
Hela LRF skulle vinna mycket på att minska avståndet mellan förbundsledningen och medlemmarna. Visa öppenhet och bejaka lokala krafter även om de utmanar den inslagna vägen. Starka och bra ledare bygger ömsesidigt förtroende genom att tillåta ett gott mått av frisinne och yvighet. Svaga ledare degraderar de underordnade och skriver fler centrala styrande regelverk.
I en bra organisation ska det vara förlåtligt att ha och göra fel. Men svårförlåtligt att inte erkänna det.
Sven-Arne Thorstensson
Munkedal
