Merbetalning är svårt då beteskravet omfattar alla mjölkproducenter

Replik på debattartikeln: Att slopa beteslagen är att gå åt fel håll av Emil Mårtensson, Fagerhult. 

Emil Mårtenssons debattinlägg belyser en viktig fråga om framtiden för svensk mjölkproduktion och vår konkurrensförmåga. Det är tydligt att Emil ser på slopandet av beteskravet som ett allvarligt steg i fel riktning. I en medlemsstyrd organisations som LRF välkomnar vi samtal och diskussioner med högt i tak. För vi möts i en gemensam ambition att utveckla företag inom jord, skog och trädgård så att de kan förverkliga sina ambitioner. Samtidigt som vi alla har en gemensammare nämnare – konkurrensen – är valen olika för att nå våra mål. 

Som jag ser det idag så sker den egentliga konkurrensen i mejeridisken med länder där bete sker på frivillig basis och där det finns möjlighet att ta ut mervärdet på marknaden eller att få ersättning. Situationen är densamma oavsett om gården är liten eller stor. Det är svårt att ta ut en merbetalning på marknaden då beteskravet ligger i en lagstiftning och omfattar alla mjölkproducenter. Vidare omöjliggör nuvarande EU-lagstiftning djurvälfärdsersättning för de åtgärder och den merkostnad som beteskravet kan innebära. För att ge djurvälfärdsersättning måste åtgärderna enligt EU-lagstiftningen gå utöver nationella lagkrav.

Vi är båda att överens om den inhemska mjölkproduktionen behöver öka och möjligheterna till mjölkproduktion i hela landet värnas, inte minst för stärkt livsmedelsberedskap och för att nå Livsmedelsstrategins mål om ökad produktion. Men. Mjölkgårdar i skogs- och mellanbygd tyngs även de av ett allt ökande regelkrångel i ett fyrkantigt system som inte tar vara på bondens kompetens om sina djurs omsorg eller det egna företagets förutsättningar och möjligheter. 

Ett mjölkföretag som kan bära en anställd eller flera är något som många företagare ser som en självklarhet för att kunna ta semester, lediga helger eller för att kunna följa med barnen på fotbollsträning en torsdagskväll. Brist på tillräcklig mängd betesmark i direkt anslutning till ladugården kan göra att steget från ensamarbetare till att ha anställda blir en ekvation som inte går ihop. Kvar finns då avveckling som ett av alternativen. Vi ser förslaget om att modernisera beteslagen som en möjlighet för en ökad lönsamhet, fortsatt utveckling och potential för expansion för den som så vill även i skogs- och mellanbygd. 

Men det finns fler faktorer som påverkar konkurrenskraften. Elisabeth Nilsson, regeringens utredare, föreslog i sin utredning för en konkurrenskraftig animalieproduktion en rad åtgärder. Här kan vi vara flera inom lantbruket som välkomnar förslag som statliga kreditgarantier på en miljard för investeringar, nya jaktregler, virtuella stängsel samt utveckling och utökning av Villkorad Läkemedelsanvändning (ViLA) för att nämna några. 

Till sist. Även om vi inte möts i våra vägval i betet vill jag tacka Emil Mårtensson som delar med sig av sina perspektiv så vi gemensamt kan föra en debatt om hur Sveriges jordbruk ska förbli ekonomiskt hållbart och konkurrenskraftigt.

Mikaela Johnsson

LRFs vice förbundsordförande