Markägarna kan inte ensamma bekosta samhällets omställning och vinsterna ska inte stranda hos elbolagen. Det är dags att skrida till handling för att slå vakt om markens värde och äganderätten. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Elektrifieringen är vår tids väckelserörelse. Det finns ingen politiker som på allvar skulle försöka stoppa den svenska elnätsutbyggnaden. Det vore att skjuta sig själv i foten. De allra flesta vill ha ett välfungerande elnät i hela landet, och det är förstås centralt för att fasa ut användandet av fossila bränslen.
Statliga Svenska kraftnät vill att stamnätet ska klassas som riksintresse. Att åkermarken ska utredas för liknande status är även ett av förslagen i den nya Livsmedelsberedskapsutredningen. Det är dags att strida till handling för att slå vakt om markens värde och äganderätten.
Hur ledningarna ska dras är sedan länge en omdiskuterad fråga bland landets markägare, där många "gräv ner"-initiativ hittills har varit fruktlösa. Krav har ställts på att tillsätta en oberoende expertgrupp som skulle kunna göra en objektiv kartläggning om när mark- eller luftkabel skulle vara det bästa alternativet. Detta har ännu inte skett och det politiska intresset verkar svalt. Däremot har elbolagen gjort en egen analys vilken nu är underlag för en ny lagrådsremiss, som riksdagen snart väntas att besluta om. Så luftledningar ser ut att fortsätta prioriteras.
Regeringen tillsatte hösten 2023 en ny utredning för att utveckla elmarknaden och snabba på utbyggnaden. Enligt branschorganisationen Energiföretagens prognos förväntas den svenska elleveransen att fördubblas till 2045. Men det behöver inte betyda att elnätet behöver byggas ut i samma fysiska utsträckning. Det borde gå att optimera det mer resurseffektivt, exempelvis genom att premiera aktörer att använda el när konsumtionen i resten av samhället är låg.
Viktigt är nu att markägaren kompenseras för det verkliga intrånget. Det handlar om att markägare ska få rätt till ersättning för hela ledningssträckningen och att Lantmäteriets skogs- och jordbruksnorm uppdateras. Det är inte bara de fysiska stolparna som påverkar jordbruket, utan även att exempelvis GPS-styrd teknik störs ut och bevattningsmöjligheter begränsas. På skogsmark behöver hela arealen som påverkas ersättas, även exempelvis upphackade skiften, kantzoner och förstörda affärsmöjligheter (exempelvis hindras byggnation av hus och vindkraftverk långt utanför det område som markägaren ersätts för).
Det finns flera olika alternativ att modernisera ersättningsmodellen på, som att gå från dagens engångsbelopp till en årlig utdelning, eller en modell baserat på vinstutdelning utifrån strömmens värde.
Hur näringens intresseföreningar lyckas att positionera sig blir avgörande när ersättningsnivåerna sätts. När fönstret smälls igen lär det dröja innan en liknande översyn görs igen. Vinsterna ska inte stranda hos elbolagen och markägarna kan inte ensamma bekosta samhällets omställning.
Anna Nilsson
