Lantbruket ligger, precis som tidigare år, högst i arbetsplatsolycksstatistiken jämfört med alla andra sektorer. Men beror verkligen arbetsolyckorna i lantbruket på att lantbrukarna själva inte vet vad som skapar en säker arbetsmiljö? Det skriver Ella Li Jennersjö.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
År 2023 skadades 337 jordbrukare på sin arbetsplats, enligt en rapport från Arbetsmiljöverket. Därmed ligger lantbruket, precis som tidigare år, högst i arbetsplatsolycksstatistiken jämfört med alla andra sektorer. I en reaktion på detta delade Jordbruksverket ut 47 miljoner kronor till Gröna Arbetsgivare, som ska gå till åtgärder som erfarenhetsträffar och utbildningar för att sänka arbetsolyckorna i sektorn.
Medan dessa åtgärder är både välkomna och välbehövda ställer de fler frågor. För beror verkligen arbetsolyckorna i lantbruket på att lantbrukarna själva inte vet vad skapar en säker arbetsmiljö? Eller finns det andra faktorer som spelar in?
Lantbruket har alltid haft en hög arbetsbörda, med långa dagar och få möjligheter till längre semester och vilopauser. Samtidigt vill den svenska regeringen se en ökad inhemsk produktion, något som både jag och många andra tidigare bemött med positiva hejarop. Mer satsningar på det svenska lantbruket och en ökad målsättning för mat producerad i Sverige har länge efterfrågats och nu kom det, äntligen.
Men för att mer ska kunna produceras behöver ännu mer arbete utföras och då behöver arbetskraften öka. På samma gång har den svenska regeringen successivt höjt lönekravet för utländsk arbetskraft. Från att tidigare ha legat omkring 13 000 kronor, ligger gränsen idag på 80 procent av den svenska medianlönen, 28 480 kronor. Lantbruket bedöms vara en sektor särskilt påverkad av denna regeländring; ungefär 80 procent av de utländska lantbruksarbetarna i Sverige har en lön under miniminivån. Detta innebär att många av dessa kommer att få lämna Sverige.
Frågan är då vem som ska sköta den svenska produktionen av livsmedel. Om Sverige tappar en stor del av arbetskraften inom lantbruket, samtidigt som högre krav ställs på ökad produktion innebär det inget annat än en ytterligare ökad arbetsbörda för den svenska lantbrukaren. Ännu längre dagar, ännu fler djur och ännu mer intensivt brukande riskerar att motverka alla insatser för att skapa en säkrare arbetsmiljö för lantbruksföretagaren.
För att förbättra arbetsmiljön i det svenska lantbruket behöver vi de satsningar som nu görs, där finns inga tvivel. Men dess resultat är beroende av fler aspekter. Vi behöver en politik med en helhetsförståelse av det svenska lantbrukets behov, där såväl en god arbetsmiljö som tillgång på arbetskraft tillåts existera. Utan detta finns risk att många positiva åtgärder faller platt, till både lantbruket och Sveriges stora förlust.
Ella Li Jennersjö
