Tre analytiker, en strateg och en kommunikationsledare har lösningen på jordbrukets problem. Lösningen är ”bioekonomi”. Trots att jag läser flera gånger begriper jag det inte. Det skriver Kersti Linderholm, mark/växt-agronom och agronomie doktor.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Bioekonomi är lösningen på jordbrukets problem skriven av flera forskare och strateger kopplade till företaget Swldeas AB och forskningsprojektet Relief.
Undrens tid är inte över. Tre analytiker, en strateg och en kommunikationsledare har lösningen på jordbrukets problem. Lösningen är ”bioekonomi”. Självklart vill jag veta vad det innebär och vilka problem det löser. Men trots att jag läser flera gånger begriper jag det inte.
Problemen som ska lösas är extremväder samt nya skadedjur och sjukdomar. Lösningen är ett fossilfritt och resurseffektivt jordbruk som tillämpar bioekonomi. Jag har svårt att se sambandet.
Vad är då de konkreta åtgärderna som dessa kommunikativa strategiska analytiker föreslår?Förklaringen kommer i den senare hälften av texten: vi alla som arbetar med jordbruk på något sätt behöver utbildas tvärvetenskapligt av skribenterna i bioekonomins principer, metoder och hållbara affärsmodeller. Jag är fortfarande ett frågetecken över vad det är vi har missat inom svenskt jordbruk. Det är få jordbrukare som inte är insatta i diskussionen om fossilfrihet, men ekonomin finns inte. Det är även svårt att förstå hur resurseffektivitet och fossilfrihet ska lösa problemen med extremväder och nya skadedjur.
Men förklaringen tycks vara att skribenterna arbetar med ett projekt som har fått 1 miljon euro från vårt snälla EU. Dessa pengar har projektet redan arbetat med i två år och nu är det bara ett år kvar tills projektet ska vara klart. Så nu gäller det för strategerna att nå ut med budskapet till alla lantbrukare inom EU att vi måste gå mer kurser och givetvis då inom deras Reliefprojekt så de kan skriva en bra slutrapport för skattepengarna.
Det drar ihop sig till val i EU och kanske är det dags att rösta fram de med mindre floskler och mer verklighet.
Som problem att lösa har även skribenterna lagt in påståendet att konventionellt jordbruk har ett negativt klimatavtryck. Men allt jordbruk har negativt klimatavtryck enligt gängse beräkningssätt. Även om allt jordbruk använde enbart fossilfria resurser så skulle klimatavtrycket bli negativt. Så fungerar klimatberäkningen då bara utsläpp räknas och ingen inbindning av energi (kol) i livsmedel.
Lite lustigt att de lyfter fram det konventionella jordbruket som ett extra stort problem. Det är ju faktiskt det jordbruket som har möjligheter att odla fram råvaror till det fossilfria bränslet, om ekonomin finns. I det fallet räknas faktiskt kolbindningen som positivt i klimatberäkningarna för då ersätts fossilt bränsle. Men då hamnar det positiva på transportsektorn och inte på jordbrukssektorn. Att mat är viktigt förstod någon redan när Kyotoprotokollet skrevs. Där finns meningen ”målet ska nås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och att andra mål för hållbar utveckling inte äventyras”.
Men i Sverige fortsätter vi att ge guldstjärna åt fossilfria bränslen och livsmedel får en stor plump i protokollet vid klimatberäkningar.
Kersti Linderholm
Mark/växt-agronom och agronomie doktor
