EU-politiken ska inte präglas av frustration och tippade dynglass

Den nionde juni är det val till EU-parlamentet. De etablerade partierna vilar sig i form vad det verkar.

Det första utgiftsområdet för det nybildade EG var en gemensam jordbrukspolitik för att få fart på matförsörjningen till ett av krig sargat och hungrigt Europa. Under åren har många andra politikområden kommit till. Fortfarande är dock det som klumpas ihop under beteckningen jordbrukspolitik EUs största utgiftsområde med cirka hälften av pengarna.

De första ansatserna var mycket lyckosamma och flera generationer européer har kunnat äta sig mätta och använda lönen till mer än mat tack vare denna framgångsrika politik.

Sedan några decennier har politiken mer handlat om hur mat produceras än att den gör det. Detta har lett till en växande byråkrati som gjort stödsystemen och politikens uttryck till rejäla affärsrisker i både lantbruket och livsmedelskedjans efterföljande led.

Svag lönsamhet och den ökande regelbördan tillsammans med en stark frustration över orättfärdigt skuldbeläggande av lantbruket för hela samhällets tillkortakommanden med olika miljöutmaningar har den senaste tiden lett till stora bondeprotester i många länder. Paris, Bryssel och Vilnius blockeras av traktorkonvojer. Kommunhus och McDonalds restauranger utsmyckas med gödsel och ruttna balar. Frustrationen är stor.

I Nederländerna har det nybildade partiet Boeren Burger Bevegung, BBB, tagit många platser i nationella och regionala parlament. Nu är det nog, säger bönder och många sympatisörer. BBB har blivit en betydande politisk kraft i Nederländerna.

Senast den 29 februari ska partier ha registrerats inför EU-valet. Kanske finns det då ett systerparti till BBB här? Ett parti som mer pratar om nödvändigheten av att det produceras mat i en allt oroligare värld, i motsats till de etablerade partiernas med byråkrati vinande piska om hur mat produceras. Eller går det att hoppas att försvarsminister Pål Jonsons ord om aggressivt bekämpande av förtryckande byråkrati också ska kunna bli fler politikers ledord?

Kanske är vi vid en vändpunkt nu. Man kan hoppas på en omsvängning till att fler hjälper till att mätta och färre ägnar sin tid åt att mäta. Kanske kan ett nytt parti i EU-parlamentet inte hoppas på att som BBB på fyra år gå från bildande till största parti i såväl samtliga regioner som i landets senat. Men kanske kan det bli tillräckligt stort för att se till så det viktigaste politikområdet i EU präglas av lössläppt entreprenörskraft snarare än av frustration, tappade sugar och tippade dynglass. 

Patrik Ohlsson

Bonde, Kil