Lantbrukskooperationen var i början en ideell verksamhet och drevs av en vision om lönsamhet för att kunna följa med i samhällsutvecklingen. Resultatet har tjänat och tjänar näringen väl i den mån den överlevt EU-inträdet. Det skriver Holger Larsson, Tibro.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Roligt att Vänsterpartiet lyfter konkurrensens nytta av Göran Heyman, Vårgårda.
I en pågående debatt om ”livsmedel” uttalar sig Göran Heyman om den tidigare lantbrukskooperationen och begreppet solidaritet på ett sätt som inte kan få passera opåtalat. Väl medveten om att ämnet inte är särskilt aktuellt, vore det ett svek mot de förtroendemän som skapade lantbrukskooperationen att inte ge en rättvisande bild av hur det var. Det var i början en ideell verksamhet och de drevs av en vision om lönsamhet för att kunna följa med i samhällsutvecklingen, något som inte är främmande för dagens näringsutövare. Resultatet har tjänat och tjänar näringen väl i den mån den överlevt EU-inträdet.
Liksom i arbetarrörelsen var solidaritet en grundbult när småbrukarsamhället, som rådde i början av seklet, skulle etablera en ordnad uppsamling, förädling och marknadsföring av produktionen. Motståndet från lokala uppköpare, som var vana att sätta egna priser, var kompakt. Även bland bönder, de som lärt sig förhandla om priset när det var möjligt, fanns motstånd. Utan ett stöd från statsmakten hade det nog inte gått. Det skedde genom åtaganden i form av jordbrukspolitiska beslut. Prisreglering infördes och stöd till familjejordbruket, lönsamhetsmålet var industriarbetarlön åt utövarna.1947 skulle basjordbruket vara 20 hektar och de dåvarande lantbruksnämnderna arbetade aktivt med att omstrukturera näringen genom sammanslagningar.
Behovet av solidaritet kom att bli fortlöpande men med tiden av flera orsaker. Från början för att få en stor anslutning och lönsamhet. Senare med större enheter både bland medlemmar och föreningar. Även för att leva upp till det ansvar som dominerande enheter på marknaden hade för att olönsamma delar av marknaden måste förses med produkter. Att enskilda aktörer såg sig hindrade av solidariteten verifierar behovet.
Holger Larsson
Tibro
