Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Centerpartiet vill införa lantbrukarlumpen. Det är ett snärtigt namn på civilplikt inom de gröna näringarna. Kan det vara en lösning på beredskap, arbetskraftsbrist och ungdomars tynande intresseför lantbruk, eller är det ett tappert försök för partiet att återfå sin identitet som böndernas parti?
I januari aktiverade regeringen civilplikt inom kommunal räddningstjänst och elförsörjningsområdet. Civilplikten är en del av totalförsvarsplikten och kompletterar värnplikt och allmän tjänsteplikt för att säkerställa att rätt person finns på rätt plats i totalförsvaret. Att Centerpartiet nu föreslår att man ska kunna göra civilplikt inom de gröna näringarna trodde jag först var ett aprilskämt, men ju mer jag tänker på det undrar jag varför det inte föreslogs tidigare.
Ur beredskapssynpunkt är livsmedelsproduktion fundamental i en krissituation. I de många pågående utredningarna om försörjningsberedskap ligger mycket fokus på insatsvaror, logistik och energi. Att kompetent arbetskraft är en minst lika viktig insatsvara som gödningsmedel, utsäde och drivmedel verkar vara lätt att glömma bort. Bemanning som genom civilplikt inom primärproduktion kan säkerställa en bibehållen livsmedelsförsörjning borde vara lika viktigt som säkerställd räddningstjänst och elförsörjning.
I november förra året infördes ett nytt försörjningskrav för arbetskraftsinvandring och i februari tog regeringen emot en utredning om nya regler för arbetskraftsinvandring där lönegolvet för utomeuropeisk arbetskraft föreslås höjas till 34 200 kronor per månad. Förslagen i utredningen har mötts av skarp kritik av olika grenar av det svenska näringslivet. Arbetsgivar- och branschorganisationen Gröna Arbetsgivare befarar ökade kostnader, kompetensbrist och försämrade förutsättningar för livsmedelsproduktion om förslaget skulle gå igenom. Kanske kan införd civilplikt inom primärproduktion lätta på arbetskraftsbristen i branschen även i fredstid.
Den största frågan är hur civilplikt inom lantbruket rent praktiskt skulle utformas. Skulle lantbrukarna ställa sig på kö för att ta emot de statligt finansierade civilpliktiga? Vem skulle säkerställa utbildningsnivån och hur skulle det införlivas i ett aktivt lantbruksföretagande? Även om förslaget har sina fördelar är det tydligt att det inte är utan utmaningar.
Att göra lantbrukarlumpen skulle kunna ge unga en chans att få en inblick i livsmedelsproduktionen och täppa igen den vitt spridda kunskapsluckan om matens uppkomst. I en tid där distanseringen mellan jord och bord ökar kan civilplikt inom primärproduktion bli precis det som behövs för att öka förståelsen för den svenska matproduktionen.
Samuel Bäckelin