Klimatanpassningen kan inte ligga enbart på bönderna. Staten och EU måste fortsätta att stötta lantbruket genom riktade subventioner och forskningsstöd. Det skriver Cecilia Berg, ekonomagronomstudent vid SLU.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Svenskt lantbruk har varit en hörnsten i vårt samhälle i generationer och har gett både försörjningstrygghet och ekonomisk stabilitet. Men nu står vi inför en av de största utmaningarna i modern tid: klimatförändringarna. Dessa förändringar hotar inte bara vår matproduktion utan också den ekonomiska stabiliteten och framtiden för tusentals svenska bönder. Klimatet kan inte vänta, och det kan inte heller vårt lantbruk.
Enligt rapporter från SMHI har extremväder blivit allt vanligare. Sommaren 2018 präglades av en förödande torka, och 2023 drabbades lantbruket av en kombination av torka och intensiva skyfall som ledde till försämrad skörd både i mängd och kvalitet. Dessa väderförändringar är inga tillfälligheter – de är en direkt följd av de klimatförändringar som nu pågår med en alarmerande hastighet. Klimatanpassning är inte längre ett val, det är en nödvändighet. För att bibehålla en ekonomisk och klimatmässig resiliens i lantbruket måste vi agera nu. Utan kraftfulla åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken Cap så finns risk för att den europeiska jordbruksproduktionen, inklusive den svenska, kommer att minska avsevärt enligt en rapport från EU-kommissionen. Det innebär att vi inte bara riskerar att förlora vårt nationella matförsörjningssystem, utan också att tusentals jobb inom jordbruket hotas. Men det finns hopp. EU har redan vidtagit åtgärder genom att införa nya direktiv för hållbart jordbruk och erbjuda ekonomiska incitament till lantbrukare som vill investera i klimatanpassade lösningar. Dessa åtgärder inkluderar utveckling av grödor som bättre klarar extremväder och nya teknologier för vatten- och markanvändning.
Kritiker hävdar ofta att klimatanpassning är för dyr och att det är lantbrukarna som får bära den ekonomiska bördan. Nya investeringar i teknologi och grödor kan vara kostsamma, och många lantbrukare saknar kapital för att genomföra dessa förändringar. Vid en första anblick verkar detta som ett legitimt motargument: varför ska en redan pressad sektor behöva ta på sig ytterligare ekonomiska bördor?
Men att inte agera nu blir ännu dyrare i framtiden. Att ignorera klimatanpassningen leder till skördebortfall, högre kostnader för skadedjursbekämpning och minskad markbördighet, vilket resulterar i en ond cirkel av minskad produktion och ökade utgifter. Om vi inte investerar i framtiden nu så kommer vi snart att betala ett mycket högre pris – både ekonomiskt och miljömässigt.
Det är här samhällets ansvar kommer in. Klimatanpassningen kan inte ligga enbart på bönderna. Staten och EU måste fortsätta att stötta lantbruket genom riktade subventioner och forskningsstöd. Det är av största vikt att vi utformar en nationell strategi som gör det möjligt för både småskaliga och storaskaliga lantbruk att genomföra nödvändiga anpassningar utan att riskera ekonomisk kollaps.
Låt oss behålla Sveriges ekonomiska resiliens inom lantbruket!
Cecilia Berg
Ekonomagronomstudent SLU
