Klassificera åkermarken som riksintresse

Det försvinner 1 hektar åkermark i timmen i Sverige idag. Det visar en ny sammanställning över jordbruksstatistik från Jordbruksverket. Där framgår det att den svenska jordbruksarealen har minskat med drygt tre procent sedan 2010. 
Runt om i världen råder en stark konkurrens om jordbruksmark. Samtidigt som problematiken ökar med bland annat klimatförändringar, ändrade produktionsvillkor och erosion som medför att varje odlingsbart hektar blir mer värdefull. 

Enligt FAO, FNs fackorgan för jordbruk, skogsbruk och fiske, bedöms den globala jordbruksproduktionen att behöva öka med 70 procent till 2050. Till 2080 behövs ytterligare 100–250 miljoner hektar jordbruksmark för att kunna tillgodose framtidens livsmedelsbehov. 
 

Jordbruksmark är trots detta inte betraktat som ett svenskt riksintresse då det anses vara tillräckligt med miljöbalkens utformande för att skydda den. I Miljöbalkens utformande står det att brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggning, enbart om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen. Detta om behovet inte kan tillgodoses på ett, från allmän synpunkt tillfredsställande sätt, genom att annan mark tas i anspråk. 
 

Kommunerna har det övergripande ansvaret för planering av markanvändningen. Det är lockande för en kommun som ständigt vill växa att erbjuda sina invånare exploatering av jordbruksmark. Bebyggelse på jordbruksmark är både bekvämt och ekonomiskt, då arbetsmoment som till exempel sprängning inte är nödvändigt. 
 

Vägar måste fram men ibland kanske inte det mest bekväma alternativet för placering är det bästa. Men när marken väl är exploaterad så är den omöjlig att återföra i odling. Att beslutsfattare i det läget låter bebygga den jordbruksmark som syftar till att avkasta livsmedel till en växande befolkning är problematiskt. Beslutsfattare behöver se jordbruksmarken som en viktig och prioriterad resurs. 

Samtidigt som exploateringen breder ut sig, så ökar också livsmedelsimporten i Sverige. En hög andel livsmedelsimport medför ökar också osäkerheten ur ett beredskapsperspektiv. Att öka den inhemska produktionen blir en allt större utmaning ju mer jordbruksmark som exploateras, eftersom utbudet av jordbruksmarken blir allt mindre. Att jordbruksmark inte ses som ett riksintresse är därför oroväckande. 

Jordbruksmarken behöver få en högre status. Det är inte hållbart att bebygga den mark där framtidens livsmedelsproduktion ska äga rum. 

Sara Adlers