Jordbruksmark väger tyngre än gruvbrytning

Regeringen driver en gruvvänlig politik, men nu måste våra högsta beslutsfattare visa allvar i det som sägs i andra sammanhang om att stärka den svenska försörjningsberedskapen. Det skriver Anna Nilsson.  

I tider av ökat fokus på självförsörjning och nationell beredskap är detta mycket märkligt att jordbruksmark inte har ett högre skydd. Den nytta som kan komma ur gruvbrytning behöver ställas mot vilka konsekvenser det kan innebära för vår inhemska livsmedelsförsörjning när den bästa marken riskerar att försvinna för gott. Det skriver Anna Nilsson. FOTO: JOACHIM GRUSELL & ISTOCK

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

Minerallagen är till för att främja gruvnäringen. Det är förståeligt ur ett historiskt perspektiv och gruvbrytningens stora betydelse för svenskt näringsliv och ekonomi. "Lagstiftningen bygger på att lagstiftaren vill ha effektiva gruvor i Sverige", säger Helena Kjellsson, bergmästare på Bergstaten, i en intervju i veckans tidning. Hon ansvarar för den del av Sveriges geologiska undersökning som hanterar gruvärenden. Men ett ökat intresse från internationella företag för att prospektera på svensk mark gör att andra perspektiv behöver vägas in. 

När gruvor planeras och en av våra viktigaste resurser, den svenska jordbruksmarken riskerar att förintas så krävs det att lagstiftningen förtydligas. När möjligheterna för gruvbrytning undersöks så har utfallet givetvis en stor direkt påverkan för den eller de markägare som drabbas. Men konsekvenserna är även mycket större och långtgående än så. Det får effekter på hela den aktuella bygden och sprider en osäkerhet för alla som bor och verkar där. 

I veckans tidning skriver vi om att förutsättningarna för gruvbrytning undersöks på Jämtlands bördigaste jordbruksmark i Oviken. Det är bland annat det utländska företag som vill bryta vanadin, och om förbudet hävs, även uran. I Norra kärr norr om Gränna i Småland har ett utländskt företag ansökt om tillstånd för att bryta mineralmalm. Där finns det en stor oro för påverkan på åkermark, dricksvatten och även att eventuella tillstånd säljs vidare till utländska bolag.    

Det ska finnas möjligheter för markägare att påverka och förhandla om mark under processen för att en gruva ska startas, där intressekonflikter ska bedömas av länsstyrelsen. Men i verkligheten blir det inte alltid så. Enligt lagen ska marken användas till det som den är mest lämpad för, men livsmedelsproduktion är i dagsläget inte en sådan parameter. I tider av ökat fokus på självförsörjning och nationell beredskap är detta mycket märkligt att jordbruksmark inte har ett högre skydd. Den nytta som kan komma ur gruvbrytning behöver ställas mot vilka konsekvenser det kan innebära för vår inhemska livsmedelsförsörjning när den bästa marken riskerar att försvinna för gott. 

Regeringen driver en gruvvänlig politik, men nu måste våra högsta beslutsfattare visa allvar i det som sägs i andra sammanhang om att stärka den svenska försörjningsberedskapen. 

Jordbruksverket har fått i uppdrag att analysera behovet av att stärka skyddet av jordbruksmark. Det ska vara klart senast till den 1 mars. Det är bråttom. Den mark som exploateras nu kan vara borta för alltid. Jordbruksmarken behöver definitivt får en högre status och klassifieras som riksintresse.    

Fotnot: Texten har uppdaterats då det i en tidigare version förekom felaktiga företagsnamn. 

Läs mer: 

Skydda åkermarken i solcellsboomen

Klassificera åkermarken som riksintresse