Stora delar av den svenska livsmedelsförädlingen är idag inte i svenska ägo. Ur ett beredskapsperspektiv är detta problematisk. Med småskaliga livsmedelsförädlare säkerställer vi att detta inte sker. Det skriver Jonas Wangsten, ordförande för Förbundet Sveriges Småbrukare.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
EUs inre marknad blir avgörande vid kris, men det krävs också nationella åtgärder, skriver Anders Ahnlid, generaldirektör för utrikeshandelsmyndigheten Kommerskollegium i en debattartikel i Dagens Nyheter den 7/1 2024. Jag vill hävda att EUs inre marknad inte går att förlita sig på. Vid kris står varje nation sig själv närmast. Ett tydligt exempel på det fick vi i samband med Covid.
I Kommerskollegiums egen rapport från 2020 Covid-19 och den fria rörligheten kan vi läsa: "Bristen orsakades främst av en betydande ökning av efterfrågan och fick ett tiotal medlemsstater att begränsa exporten av sådana produkter till andra EU‐länder.
Frankrikes beslag av Mölnlyckes skyddsmasker är ett exempel på hur företag drabbades av nationella exportrestriktioner."
Tänk om det är så att vi istället bör förlita oss på och stärka vår egen inre marknad.
Förbundet Sveriges Småbrukare menar att småskaliga jordbruk och småskalig livsmedelsförädling är förutsättning för många av de mål som den nuvarande regering har ställt upp i sin regeringsförklaring från den 18 oktober 2022. I händelse av kris kommer matförsörjningen att vara högst prioriterad. Importen minskar, transporter fungerar sämre och städerna får svårare att klara sig. Genom att studera hur det var i Sverige under första och andra världskriget så får man en liten bild av vad som väntar.
Trots att vi var färre invånare och många av dessa bodde på landsbygden hade vi problem att klara matförsörjningen och ransonering infördes. Idag är vårt samhälle ännu mer sårbart. Storjordbruket är extremt beroende av importerade insatsvaror och transporter. Med många fler småjordbruk spridda över hela landet ökar samhällets resiliens.
Småjordbruken använder sparsamt med mineralgödsel och växtbekämpningsmedel. Dessutom är våra maskiner ofta mindre och mer bränslesnåla vilket gör att årsbehovet kan lagras på gården. Småbruken har större möjlighet att bedriva verksamheten även om man blir hänvisad till högre andel manuellt arbete.
Stora producenter och stora förädlingsindustrier är känsliga. Under hösten har vi kunnat läsa om Sveriges största äggproducent CA Cedergren som har varit tvungen att slakta ut miljoner höns för att kunna sanera från salmonella. Tyvärr uppstår ofta liknande situationer.
Stora delar av den svenska livsmedelsförädlingen är idag inte i svenska ägo. Nästan alla våra kända varumärken, (Wasabröd, Abba, Findus, Göteborgskex, Gevalia, Absolut Vodka med flera) ägs idag av utländska företag. Ur ett beredskapsperspektiv är detta problematisk då ägarna mycket lätt kan välja att flytta produktionen till ett annat land med följden att de svenska primärproducenterna förlorar sin kund. Med småskaliga livsmedelsförädlare säkerställer vi att detta inte sker.
För att kunna hjälpa andra så måste man först klarar sig själv.
Anders Ahnlids artikel är tämligen fokuserad på import för att tillgodose Sveriges behov. Men det europeiska samarbetet bygger ju just på samarbete. Det innebär rimligtvis att även Sverige måste vara beredda att exportera en andel av exempelvis sin livsmedelsproduktion, till andra delar av det europeiska samarbetsområdet som för stunden är hårdare drabbat vid en krissituation. Det förutsätter då att det finns en sådan (över)produktion i Sverige. Finns inte det så är vi ett dåligt stöd för andra länder inom Gemenskapen när behovet uppstår.
Det behövs bättre regelverk och andra förutsättningar för resilient livsmedelproduktion.
Regelverken kring småskalig livsmedelsproduktion måste förändras för att förenkla och underlätta. Enligt vår uppfattning är det rimligt att också väga in en försäkringsaspekt i den samhällsekonomiska kalkylen. Fler människor aktiva i den grundläggande primärproduktionenär en väsentlig kunskapsresurs och en förutsättning för att kunna växla upp vid behov. Närhet, resiliens och livsmedelssäkerhet för det lokala samhället kan rätt upplagt skapa en grundsten för ett mer stabilt samhälle i stort.
Det lokala samhället är vår främsta garant för god krisberedskap.
Jonas Wangsten
Ordförande
Förbundet Sveriges Småbrukare
Läs mer:
Finländsk gårdsberedskap i Lantbrukspodden: ”Vi behöver en hög självförsörjning när det gäller livsmedel”
