Främst behövs matproducenter – inte miljöhjältar

För att klara framtidens livsmedelsförsörjning krävs i första hand engagemang från studenter för att producera mat, inte att vara en så kallad "miljöhjälte". 
Intresset från kommuner och regioner för att driva naturbruksgymnasier verkar sjunka från redan låga nivåer. Det är en verksamhet som är kostsam och tar mycket plats, har man upptäckt. Goddag yxskaft. Konsekvensanalysen från det offentliga känns igen. En kortsiktig kostnadsminskning förvandlas snart till långsiktiga problem för näringen att hitta framtida kompetens.

Det här är inte det enda tecknet i tiden. Små vinstmarginaler inom det svenska lantbruket håller troligtvis tillbaka den tekniska utveckling som skulle kunna göra den inhemska livsmedelsproduktionen mer konkurrenskraftig. Kriskänslan för branschen lurar ständigt bakom hörnet.

En parallell trend är skiftet i fokus. I likhet med utvecklingen av EUs gemensamma jordbrukspolitik har Sveriges fokus också blivit mer på jordbrukets miljökonsekvenser än på själva matproduktionen. Man har vant sig vid tillgänglig import från hela världen och ett överflöd av mat. Klassiska program för att utbilda nya lantbrukare har även de förändrats de senaste decennierna. Känslan som både universitet, gymnasium och andra kortare utbildningar vill förmedla för att rekrytera nya studenter är mer att ”bli miljöhjältar” snarare än att ”förse världen med livsmedel”.

Enligt en kalkyl från FN behöver världens livsmedelsproduktion dock öka med 60 procent till 2050 för att mätta alla munnar. I kombination med att klimatförändringarna i stor utsträckning kommer att stävja produktionen i flera av de mest livsmedelsexporterande regionerna så måste man dra slutsatsen att ökad inhemsk matproduktion måste prioriteras. Särskilt i de nordiska länder där förutsättningarna för jordbruk kanske till och med kommer att påverkas positivt av förändringar i klimatet. I lägen som dessa har man inte råd att tänka kortsiktigt, exempelvis förbjuda ofarligt växtskydd till förmån för mindre skördar.

Enligt SACOs arbetsmarknadsprognos kommer det att finnas gott om jobb inom lantbruket. Detta på grund av att de bedömer ”... att Sveriges livsmedelsstrategi kommer att leda till ökad efterfrågan på lantbrukskompetens.” Det är möjligen en något optimistisk analys med tanke på utfallet av livsmedelsstrategin hittills. Men det är inspirerande framtidstro och något som borde attrahera fler studenter.

Lantbruksutbildningarna kan stärkas på fler sätt. Ledarsidan har tidigare fört fram behovet av att återinföra teknikagronomer. Den digitala utvecklingen, och kompetens att vara med i den, är enligt flera av de stora aktörerna i sektorn det som kommer att vara avgörande för att utveckla lantbruket framåt. Kommer utbildningssektorn att svara upp mot det?  
Det vore toppen om denna näring som ’tar mycket plats och är kostsam’ får förutsättningar att utvecklas framåt dessa år som ligger framför. 

Ester Hertegård