Förlora inte kampen mot AI-jättarna

AI, förkortningen för artificiell intelligens, är helt klart ordet på allas läppar just nu. Den stora fördelen med tekniken är att den snabbt kan gå igenom stora mängder data för att lära sig att identifiera och urskilja något specifikt. 

Samtidigt är AI-tekniken fortfarande i sin linda. Den är inte smart i sig utan behöver material att träna sig på för att komma upp i en tillförlitlig nivå. 
En av de största vinsterna är att den kan samla in och bearbeta data som tidigare har varit svår att genomföra, eller hinna göra, med det mänskliga ögat. Det handlar inte om att konkurrera ut fingertoppskänslan utan få nya verktyg att använda den precis där och när den verkligen behövs. 

Forskare på Blekinge Tekniska Högskola har exempelvis utvecklat ett system med självlärande AI där 95 av 100 renkavleplantor kunde identifieras av drönarkameror i ett fält i Skåne där systemet testades. Det gör att både ogräsets spridning kan begränsas och kemisk bekämpning minskas, vilket tidningen Lantmannen har skrivit om tidigare. Även om tekniken än så länge inte är bättre än en skicklig människa, så vinner den i uthållighet.

Ett annat område där AI utvecklas är registrering och analys av beteendeavvikelser inom djurhållningen. Det finns mycket mer att göra inom arbetsmiljö för att rationalisera bort tunga och monotona arbetsuppgifter. Robotteknik och autonoma traktorer kan vara en del av lösningen för lantbruksnäringens världsomspännande brist på arbetskraft, vilket Kvernelands VD i Skandinavien nyligen bekräftade i en intervju i Land Lantbruk. 

För att det ska ske så behövs det fler aktörer som vet vad marknaden behöver. Genom att kombinera AI med befintlig klimatsmart teknik finns möjligheten till att spara både tid och ekonomi samtidigt som klimatpåverkan minskas. Alla investeringar behöver ju generera ett resultat i form av ett smidigare arbetare eller högre lönsamhet.     

Det finns stora frågetecken kring hantering, lagring och äganderätt av data. Dessutom behöver lösningarna vara driftsäkra i lantbrukets inte sällan dammiga eller blöta miljöer.   
Teknikutvecklingen rusar, men lagstiftningen släpar efter. Drönare är inte tillåtna att använda för bekämpning inom EU och det krävs ett särskilt tillstånd från Transportstyrelsen för att få flyga utom synhåll, vilket skulle vara önskvärt bland annat för de företag som just nu jobbar med lösningar för att kunna identifiera och skrämma bort vilt av olika slag. 
Juridiken behöver anpassas till tekniktakten. Risken är annars att marknaden helt kommer att domineras av ett fåtal amerikanska tech-jättar. Frågan är om det är vad svenskt lantbruk behöver. 

Anna Nilsson