EU blev en räddningsplanka men inget nytt eldorado
Att Sverige hade kunnat stå utanför EU som i Norge känns mer utopiskt än någonsin. Vi kunde dock ha förhandlat oss till ett bättre utgångsläge i EU-inträdet. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
"På valdagen avgör du det svenska lantbrukets framtid" skrev Lars Helgstrand, dåvarande redaktionschef och ansvarig utgivare för Land Lantbruk, i en text som publicerades veckan innan folkomröstningen 1994. Oavsett utgång så kommer det att ge konsekvenser var hans analys. Han tecknade en drömbild och ett skräckscenario tio år fram i tiden.
I den ljusa framtidsutsikten hade den svenska jordbruksproduktionen fått en fantastisk framgång på kontinenten. Det handlade om det svenska kycklingköttet, att Nedre Norrlands Producentförening, NNP, drev en arktisk hälsolinje som tyskarna betalade skyhögt för och att turism blivit en viktig inkomstkälla för den svenska landsbygden. "Till och med fransmännen har fått upp ögonen för att det svenska grisköttet har betydligt bättre smak", skrev han och la in brasklappen att ett ja inte skulle betyda att den första drömbilden automatiskt skulle slå in.
I den mer dystra framåtblicken efter ett nej var mjölkproduktionen koncentrerad till större gårdar och importerade varor från andra EU-länder dominerade i butikerna. "Visst känns det bittert nu när EU-bönderna påstår att de har världens största produktion av renaste livsmedel...", konstaterade han.
På ett seminarium om framtida mjölkproduktion för företagsledare och rådgivare under valkampanjen 1994 siade Sture Åström, Jordbruksdepartementets statssekreterare, att "vi har en god chans att hävda oss väl i EU-konkurrensen om vi tar fasta på det vi är duktiga på". Han fick mothugg av rådgivare och branschföreträdare som menade att mjölkproducenter skulle gå back på EU-inträdet. Sture Åström tilldelades senare det tvivelaktiga utmärkelsen "1994 års dynggrep" av Land Lantbruks redaktion för att ha spridit mest dynga med sina uttalanden, bland annat för att ha uttryckt sig nedlåtande mot skånska bönder när arealersättningarna sänktes i söder och höjdes i norr.
Med EU-inträdet skulle svenska lantbrukare få möjlighet att konkurrera på den stora Europamarknaden. Hoppet levde om att de svenska mervärdena med kvalitet, djuromsorg och miljö skulle tas emot med öppna armar. Så här trettio år senare har vi facit på hur det blev. Ovan nämnda Lars Helgstrand har konstaterat i en nyutgiven KSLA-publikation att "vi glömde att varje land månar om sina egna bönder".
Att Sverige hade kunnat stå utanför EU med liknande statliga subventioner som i Norge känns mer utopiskt än någonsin. Vi kunde dock ha förhandlat oss till ett bättre utgångsläge med prisstöd för att gynna den egna exporten likt Finland gjorde.
EU-inträdet blev räddningen för många svenska lantbrukare från omställning 90s mörker, men blev inget gyllene Eldorado.
Anna Nilsson